En oväntad start

Jag börjar tro att någon jobbar väldigt mycket mot mig och mitt nätverkande. När jag skulle till Åre för blogghelg slog magsjukan till och idag när jag ska hålla i en medlemsträff för resebloggare blev barnvakten väldigt dålig.

Efter en turbulent morgon gick jag och mina barn ut i den helt underbara solen som sken över Stockholm. Äntligen.

Snön smälter, de flesta stod med näsan mot solen och som vi längtat.

Och för att göra en lång historia kort så kom jag iväg till Arlanda men med dåligt samvete över att den ena barnvakten nu spenderar sin natt på sjukhuset och inte hemma hos mig. Som tur är ställde den andra delen av barnvakteriet upp tillsammans med min bror som back up. Själv övervägda jag cirka 100 gånger att stanna hemma men nu åkte jag ändå och håller i detta event med två tankar; det är bara 30 minuter hem om något skulle hända och man kan inte vara på ett bättre ställe än ett sjukhus när man är dålig.

Mot helgen

Igår var en sådan där dag då all snö i Stockholm regnade bort och det var allmänt grått och slaskigt. Micke är borta på jobb i fem dagar men jag har mycket fin hjälp. Farmor och farfar hämtade barnen på förskolan igår så jag jobbade en timme senare än vanligt, hämtade barn och blev bjuden på nygräddade pannkakor.

När vi kom hem var inte Älva helt hundra, kom inte till ro, hade ont i magen och det blev en längre kväll än planerat. När barnen väl hade somnat pausade jag i soffan någon timme innan jag också bäddade ned mig - ganska så sliten.

Och nu är redan är fredag igen. Jag har förlikat mig med att det är vinter och tänker nu inte gräva ner mig mer i det. Istället ser jag fram emot en riktigt härlig helg.

Ikväll kommer barnens morfar och morbror på fredagstacos och mys och på lördagen gör också mormor sällskap. På lördag eftermiddag ska jag möta upp Johanna för att åka mot en medlemsträff med svenska resebloggar; övernattning, middag och en himla massa bloggtips och häng med likasinnade. Vad jag behöver just nu - massor av inspiration.  Det kändes så väldigt långt bort när vi började planera denna träff och nu är den helt plötsligt här, jättespännande.

Men först lämning på förskolan och så jobb innan den där helgen kan börja.

Att resa med en 1,5-åring

Att resa med en 1,5-åring kan vara en utmaning. Jag älskar att resa med barn, jag tycker alla åldrar har sin charm men åldern 1,5 är nog den mest fruktade åldern har jag förstått. Det är då de har myror i brallan, film roar inte längre än ett intro, vem vill sitta still när man just lärt sig gå och springa, sova är slöseri med tid och matsituationen är över på fem minuter.

I ärlighetens namn hade jag glömt hur väldigt intensiva barn är i denna ålder men också hur otroligt himla gulliga de är. Tvära kast mellan kan själv till att de vill pussa på alla i sin omgivning, kikna av skratt vid vilda lekar och sedan bryta ihop totalt om man säger ifrån på skarpen.

Vi träffade många under vår resa runt Thailand som reste med bebisar och flera kom fram och faktiskt frågade om vi tyckte det var värt att resa med barn i just denna ålder. Det verkar vara många som reser med bebis som sedan planerar att hoppa över långresa året efter för att ta upp det igen efter 2 år. Men mitt svar till varje person som såg oss jaga Älva runt poolen eller mitt i maten var att ja det är så värt det. Ändå.

Nej det kanske inte är semester och det får man vara inställd på men det är tid tillsammans med familjen, det är en vardag utan stress, matlagning, tvätt och blöta overaller. Det är 100 % tid vi fyra utan några måsten och som Älva njöt av värme, att kasta sig i poolen, bygga sandslott, titta på djur, dricka smoothie och samla snäckor. Så värt.

Det är klart att det var tufft vissa middagar när hon hade tröttnat redan innan vi fått vår mat men vi hittade strategier. Vi åt nästan enbart på stranden där hon kunde ha med sig hink och spade. Vid frukost gick jag och Aramis dit 20 minuter innan Älva och Micke och när Älva var klar tog jag med henne därifrån – på så sätt hann jag äta utan stress, Micke satt kvar i lugn och ro och Aramis fick ta precis så mycket tid han ville. Varje måltid hade vi också med pixi böcker, Duplogubbar och små spelkort med djur.

Vagnen använde vi i Chiang Mai och Bangkok men på öarna fick denna stanna i sin väska. Dels för att det inte går att rulla barnvagn i fin sand men också för att Älva hade noll intresse av att sitta i vagnen när man gå och hoppa. Hon var heller inte intresserad av att sova när vi andra satt uppe och hade kul så vi la ned den idén snabbt. Istället hade vi med vår älskade ergo som vi bar henne i när hon blev trött på att gå. Sedan är ju rutiner a och o även på resande fot. Små barn behöver vissa rutiner, eller våra barn har behövt det väldigt mycket just vid denna ålder. Frukost, lunch, vila, middag och en någorlunda liknande läggningsrutin. Att små barn bara kan hänga med låter fint men vi har testat det och det ledde till att vi hade ett barn som var övertrött, arg, frustrerad och inte alls så där glad och härlig hon är annars.

Och tacka gud för äldre syskon, i alla fall de som är fem år äldre. Aramis har varit en ängel som lekt med Älva, byggt sandkakor trots att hon river snabbare än han bygger, kastat boll, haft springtävling, dansat drakdansen, samlat stenar – vilken klippa han är.

Så ja, åk med er 1,5-åring men förvänta dig inte att läsa pocketböcker under resan!

Bästa kaffet på Koh Lanta - Monkey Biziness

Här kommer ett tips om en riktig pärla på Koh Lanta, nämligen Monkey Bizness. Det är ett café och butik som ligger vid Klong Nin. Det är lätt att fastna på stranden och alla mysiga ställen där men detta ställe ligger uppe vid vägen, snett mitt emot resorten Lanta Miami.

Deras kaffe är öns godaste, de gör magiska shaker med oreokakor, varje söndag är det glassöndag och dessutom serverar de frukost som är gudomligt god och som tagen ur instagram.

Butiken har apor i överflöd, kläder, finfina smycken, koppar och lokala hantverk. Jag älskar det här stället, jag hängde här en hel del och det är som en oas. Jag fick Chiang Mai vibbar och känslan att sitta bland dessa gröna växter, lyssna på någon singer songwriter, äta en smoothiebowl det var semester på riktigt.

En vanlig tisdag

Jag tänkte inte blogga om vädret. Men det går inte att inte nämna detta. Det har snöat i 14 timmar och det ska snö i 24 till. Sägs det. Jag vet att det kommer i bakslag i mars men detta är för mycket. Att komma från paradiset till detta? 

Vardagen är tillbaka, jag jobbar barnen är på förskolan och jag saknar dem. Att umgås 24 timmar om dygnet i över en månad kanske var påfrestande ibland, men idag hann jag träffa dem två timmar på morgonen och en på kvällen. På tok för lite. 

De har båda anpassat sig till svensk tid bra och båda verkar tycka det är roligt att vara tillbaka. Imorse när jag suckade över vädret sa Aramis att mamma nu bor vi faktiskt här. Vilket stämmer så det är bara att bita ihop och räkna dagar till april. 

Så jag dricker kaffe, äter för många bullar, knaprar för mycket choklad och sneglar på nya resor. Bokar in kompisträffar och träning. Ser fram emot lördagens hotellhäng. Njuter av att höra Aramis läsa och Älva som babblar nya ord varje dag. Sträcktittar på Homeland och har en helt vanlig tisdag. För ja nu bor vi ju här och jag måste lära mig att vardag också är bra. Även om det snöar och alla mina drömmar om vår dog ut.

Om att vara hemma igen

Hur är det då att vara hemma? Jo det är väl vad det är. Jag fryser mycket, är väldigt trött på kvällen och inte riktigt i fas än.

I helgen har jag haft kompisdate med frukost på café och det var väldigt fint. Sådant har jag saknat!

Likaså goda cappuccinos och härliga frökex med lagrad ost.

Barnen har anpassat sig till svensk tid relativt bra. De somnar tidigt på kvällen och vaknar mellan 05-06 - helt ok på en vardag lite sämre på en helg. Jag somnar också tidigt på kvällen men har en ovana att vakna runt 04 och inte kunna somna om, jag hoppas det går över snart för det gör mig väldigt trött på jobbet runt lunchtid. Aramis vill inte ha långärmat och Älva ylar om kallt när vi ute samt vinkar bye bye till alla hon ser - hej då har vi inte kommit till än.

Men den här kylan den har jag svårt att vänja mig vid. Jag tror inte bara det beror på att jag har spenderat en månad i ett tropiskt klimat för ingen annan ser heller ut att njuta. Stockholm bjuder på några få minusgrader men med en isande vind som gör att jag blir iskall in i benmärgen.

På det hela taget kan ju vardag också vara bra men jag längtar så till våren nu. Ge mig lite värme, hopp om livet, sol som värmer och jag kommer studsa fram. Idag fick jag tulpaner på min namnsdag och det var fint. Det är också fint att det är så mycket ljusare på morgonen och kvällen än när vi åkte.

Jag drabbas ofta av en mindre deppighet efter en bra resa och för att bota den brukar jag boka fler resor - det fungerar alltid!

Utflykt från Koh Lanta - snorkling och Emerald cave

Är du på Koh Lanta så erbjuds fler utflykter än du har tid med. Det är dykning, snorkling, båtturer, fiske, elefanter, apor, paddla kajak, besök närliggande öar, sköldpaddor, rundtur på ön och en massa annat. ( Du bör undvika just elefanter och apor men mer om det i ett annat inlägg.)

Jag och Aramis ville göra en snorkeltur, vi hade svårt att bestämma vilken men när vi kom till Koh Ngai dök den perfekta turen upp. Snorkla, besöka två andra öar och simma in i Emerald Cave inklusive lunch mellan 10-14. Fördelen med att utgå från Koh Ngai är att båtfärden blir mycket kortare, detta var en heldagsutflykt från Koh Lanta men eftersom vi redan befann oss ute på en ö blev det en halvdagsutflykt och väldigt lagom för en 6-åring.

Vi blev upplockade med en longtailbåt på hotellet som körde oss ut till en större båt. Vi hoppade över till den stora båten där ett tiotal personer befann sig och så åkte vi i 15 minuter innan det var dags för första snorkelstoppet. Snorkel, cyklop och flytväst fanns att låna men vi hade med Aramis egna cyklop och snorkel som är specialanpassat för barn.

Det var massor av fisk och så tacksamt snorkelvatten. De gula och blå fiskarna simmade runt oss, vi simmade rakt in i ett fiskstim och fick också simma in i en mindre grotta.

Efter detta stopp åkte vi vidare till Koh Kradan som var magi. Vi hade tänkt att bo här några nätter men alla boenden var fulla, synd såklart men jag är glad att jag nu fick se denna ö iallafall. Vattnet turkost, sanden kritvit och ett grymt snorkelvatten precis utanför.

Här fick vi se massor av fisk, sjöstjärnor, anemoner och clownfiskar. Så fina och så roligt för Aramis att han fick se Nemo på riktigt.

Vi åkte vidare mot Koh Rok, på båten serverades lunch som bestod av ris, en stark köttfärs och som avslutades med ett berg av färsk ananas.

Här snorklade vi ännu mer, fiskarna simmade mot oss och guiden kastade i lite vattenmelon för att få mer sällsynta fiskar att komma fram.

Och så avslutningen; Emerald Cave som ligger precis utanför Koh Mook och Aramis var jättespänd på att besöka den. Jag trodde inte han skulle våga simma in men han förvånade mig. Du simmar in i ett hål i den stora bergsväggen och simmar 80 meter i mörker innan smaragdgrottan öppnar upp sig.

För att ingen ska försvinna i mörkret simmar du in med en guide i ett långt tåg. Guiden har en ficklampa och du ser ingenting utan det är bara att simma på, hålla i personen framför och sedan kommer du fram till en fantastisk syn. Omgiven av höga klippor ligger en liten sandstrand kantad av palmer och kristallklart vatten. Tittar du rakt upp är det som ett hål upp till himlen och ja visst är det mycket turister här men det var en häftig upplevelse ändå. Aramis tyckte det var hur coolt som helst, han ville veta allt om hur piraterna förr i tiden använde denna grotta för att gömma skatter i och vilken sorts djur som bor i grottan nu.

Du kan bara simma in i grottan under vissa timmar på dagen då tidvattnet stiger och hinner du inte simma ut innan blir du kvar i grottan till nästa dag när vattnet sjunker undan igen.

Sedan åkte vi tillbaka till paradisön Koh Ngai, både jag och barnet så nöjda med denna utflykt.

Vi betalade 1500 bath för oss både för denna utflykt och hotellet på Koh Ngai ordnade allt. Tips är att ta en åksjuketablett innan om du lätt mår illa, packa lite extra matsäck om du reser med barn som inte älskar chili och barncyklop om du har då de som lånas ut är för vuxna.

---

Du kanske också gillar dessa blogginlägg

Chiang Mai tips - Rustic and Blue

Innan jag kom till Chiang Mai hade jag läst om Rustic and Blue på flera ställen. När sedan min vän Linnea som bor i Chiang Mai berättade att det var ett utav hennes favoritställen var saken klar; stället skulle besökas.

Vi tog med oss våra stora barn en lördagsmorgon och åkte till Nimman soi 7 där Rustic and Blue ligger. Stället är inte stort, blir lätt fullt och jag förstår varför. Krämiga smoothiebowls, härliga smoothies och brunchinspirerad meny där varje maträtt kommer ut som ett konstverk.

Det var inte helt lätt att välja i menyn då jag ville ha allt.

Men till slut enades vi om en chokladshake extra allt, en smoothiebowl med choklad, jordnötssmör, banan och kokos, en bananshake och en smoothiebowl med ett berg av frukt. I thaimått mätt var det inte billigt men så värt det då allt är gjort från grunden och smakar underbart!

De har en mindre del inomhus, en mellanstor trädgård och en del med lägre bord och hängmattor. I träden hänger lampor, de vita parasollerna vajar i vinden och stället bjuder verkligen in till långsittning. Rustic and Blue anordnar också mycket fester och bröllop och jag har sett bilder när de dukar upp långbord med ljusslingor mitt ute på risfälten - magiskt!

Hotelltips i Chiang Mai - Puripunn Baby Grand Boutique Hotel

I Chiang Mai bodde vi på Puripunn Baby Grand Boutique Hotel, en oas mitt i Chiang Mai. Du åker över floden och genom en slingrig gränd och plötsligt uppenbarar sig detta fantastiska hotell långt ifrån trafik och surr.

Puripunn är ett boutiquehotell med endast 30 rum, allt är genomtänkt i minsta detalj och det går i Lanna style. Jag tappade nästan andan när vi anlände och det var som att kliva in i en drömvärld av ljusslingor, thaivimplar, vackra möbler och rosor.

Läge

Hotellet ligger en bit från gamla delen av staden men nära nattmarknaden, Warrot Market och floden. Stället ligger inne i en tyst gränd, det är som balsam för själen att komma hit efter en dag i stan, det är tyst och fridfullt. De har gratis tuktuk service till nattmarknaden och gamla stan och de var dessutom väldigt vänliga och skjutsade oss med tuktuken till sjukhuset.

Det tar ca 10 minuter att gå till warrot market och nattmarknaden och bara fem minuter till floden med alla mysiga restauranger och gallerier. 

Rum

Vi bodde i deras familjerum (bild ovan) på nästan 60 kvm som bestod av ett stort sovrum med dubbelsäng, ett mindre sovrum med en enkelsäng, stor balkong, badkar, dusch och vi fick utan problem in en spjälsäng till Älva.

Superiorrummen har egen veranda och deluxerummen har ett fantastiskt badrum. De har två mindre sviter och en grand svit på hela 270 kvm med egen pool och jacuzzi.

Frukost

Jag säger bara wow. Detta är nog den finaste frukosten jag ätit i Thailand någonsin. En dam står och steker omelett, pannkakor och våfflor i trädgården under ett rosa parasoll. Kaffet och maten serveras på blå och vit servis, vattenmelonen är skuren i hjärtan, det är nyplockade snittblommor på varje bord, buffén dignar från allt mellan knaperstekt bacon till chokladfyllda croissanter.

Gemensamma utrymmen

Det finns soffgrupper och fåtöljer utplacerade runt om på hotellet. Lobbyn och entrén upp till lobbyn är magnifik och det är väldigt skönt att sitta här och bara titta ut över trädgården. Poolen är relativt stor och har solstolar runt om där det är ljuvligt att ligga och läsa en bok här på eftermiddagen.

Överlag är det så väldigt mysigt mest överallt och helst ville jag inte lämna hotellet alls. De har ett mindre gym, en poolbar, ett spa och en restaurang. Fritt wifi i alla utrymmen, bibliotek och sällskapsspel.

Övrigt

Personalen är grymt serviceminded. De behandlar dig som en del utav en familj, hjälper till med allt de kan, är deras tuktuk ledig skjutsar de dig gärna dit du ska och bjuder på fantastisk välkomstdrink när du anländer. De var jättebra med barnen, riktigt engagerade kring på Älva och Aramis sjukhusbesök, hade inga problem att fixa late check out och detta är ett hotell jag kommer att komma tillbaka till. Så mycket min stil, de har allt ett hotell ska ha och lite till och det där personliga mötet som är så speciellt var lysande.

Till skillnad mot södra Thailand så är norra Thailand inte alls så stort hos svenska turister. Ägaren till hotellet berättade att de väldigt sällan har svenska gäster, majoriteten kommer från USA och de flesta är på rundresa genom Thailand, Laos och Vietnam.

Ska du till Chiang Mai får du inte missa denna pärla - du kan verkligen inte bo bättre!

---

Detta inlägg är till viss del ett samarbete med Hotel Puripunn men som vanligt är tankar, bilder och åsikter mina egna.

Hemresan

Och hem kom vi. Det tog tid, barnen skötte sig väldigt bra och allt gick över förväntan. Först flyg till Frankfurt med Lufthansa i ett jätteplan i två våningar, tydligen en 747:a. Planet lyfte 23.50 från Bangkok och båda barnen sov innan vi lämnade landningsbanan, de sov sedan i 9 timmar och vaknade lagom till frukost. Då var det två timmar kvar och det var ju ingenting i sammanhanget.

I Frankfurt landade vi 06 och skulle vänta i fyra timmar. Vi hittade en luxury lounge bredvid ett lekrum, win win på det! (Bredvid gate A50 om ni är där och letar.) Älva var inte kry, prickig men utan feber och somnade i Mickes knä, jag och Aramis njöt av vilstolar och internet.

Efter en månad i Asien där gott bröd är svårt att hitta kom vi brödhimlen i Tyskland. Vi anlände samtidigt som brödet kom ur ugnen på morgonen så vi körde kaffe och bakverkbonanza som en andra frukost.  

Älva vaknade till och lekte av sig på lekplatsen och så var det dags att gå på det mindre planet till Stockholm.  

Alla fyra somnade omgående och när vi vaknade hade två timmar passerat och vi slog i marken på Arlanda vid lunchtid. Som vanligt numera blev det Door to Gate hem, lika smidigt som alltid och snart var vi hemma i sjöstaden. 

Älva kände knappt igen sig, Aramis studsade till sitt rum och vi slog på kaffebryggaren för Zoegas kaffe. För oj vad vi saknat gott kaffe. Annat som är skönt med att vara hemma är vatten ur kranen, sängplatser till alla, dusch med bra tryck och inga myror i vällingpaketet.  

Vår plan var att hålla barnen vakna till 19. Det gick inte utan Älva var medvetslös 17.30 och Aramis en timme senare. Tack och lov sov de 12 timmar var och vaknade i vanligt svensk tid. Jag hoppas det håller i sig och att vi nu är på banan igen vad gäller sömn. Resan är över för den här gången, vi har haft det alldeles fantastiskt och jag saknar redan rosa himmel, papayasallad och livet i sommarkläder. Jag kan stå ut med myror.