Att ha 5 års ålderskillnad mellan barnen

/
 När Aramis får Älva att somna bredvid sig - det mysigaste som finns.

Jag får ofta (läs flera gånger i veckan) frågor om hur det är att ha stor åldersskillnad mellan barnen (5 år), hur Aramis reagerat och om det var planerat. Och ja det var planerat att inte ha barn tätt. Jag hade nämligen inte klarat det. Jag har för låg stresströskel, jag behövde sova ikapp, få tid för mig själv och jobb samt njuta av ensamtid med Aramis. Jag kan få panik bara att tänka på två blöjbarn, syskonvagn, sömnlösa nätter i minst tre år och jaga, jaga, jaga. Självklart kan jag se fördelarna som kommer senare - leka tillsammans, gilla samma aktiviteter och om man tycker det är positivt - flytta hemifrån samtidigt. Men att vänta var rätt beslut för oss.

Det var inte självklart för mig att Aramis skulle få syskon alls, jag var väldigt nöjd med ett barn. Och nu är jag så glad att vi skaffade ett barn till. Aramis var inte överväldigad när vi berättade att han skulle få ett syskon och att det blev en syster och inte en bror rev inte heller ned applåder. Han rusade inte in på BB för att tindra mot sin lillasyster och visa sin överväldiga kärlek (som tydligen de flesta  tvååringar gör i bloggvärlden). Han kom mest för att träffa sin mamma som han inte sett på två dagar, som låg på sjukhus och som han säkerligen både saknat och var lite orolig för. Och för att titta lite på den skrynkliga lilla bebisen som kallades hans syster.

 Aramis och en nyfödd Älva

 Aramis lånar ut sin Star Wars body - såklart.

Men från den dagen hon kom har han aldrig sagt ett ont ord om henne, han tar henne alltid i försvar, hon är den första han frågar efter när han kommer hem och han skulle gärna gosa med henne dagen lång om hon tillät. Han kallar henne lilla gumman, berömmer henne med duktig tjej och berättar för henne att han älskar henne. Han låter henne dra i hans hår, dregla på honom och han överöser henne med pussar. Är han arg på något eller storgråter kan man alltid sätta Älva nära och han blir genast på bättre humör. Han blir svartsjuk om hans kompisar vill gulla med henne och släpper inte gärna taget om henne när andra är i närheten. Han längtar tills hon blir stor nog att sova i våningssäng med honom och tills hon börjar prata.Och han är lika upphetsad som jag över hennes första tand och när hon ställde sig upp för första gången.

Och Älva hon älskar Aramis. Allt han gör är roligt och hon kan sitta på golvet och bara titta när han leker, dansar eller sjunger. Det bästa som finns enligt Älva är att bli nedbäddad i Aramis säng tillsammans med honom på kvällen. Och nu när vi är ute och reser och hon får somna och vakna varje morgon bredvid honom är lyckan total.

Jag är så väldigt nöjd att Aramis fick ett syskon och att vi väntade tills han var 5. Det passade oss väldigt bra, vi fick landa som familj och hann andas innan vi började om igen. Aramis är stor nog att förstå att han ibland måste vänta, han leker, pysslar och klarar sig mycket mer på egen hand, han hjälper till med Älva på ett fantastisk sätt, hon har fått honom att växa och att se dom här två skratta och gosa tillsammans gör mig varm rakt igenom.

 Aramis får Älva att kikna av skratt på ett hotellrum i Vietnam

Man behöver inte ha 2-3 år mellan syskon bara för att de flesta har det utan man får känna efter vad man mäktar med och såklart vad som är fysiskt möjligt. Att barn som är jämnare i ålder får bättre samhörighet har jag svårt att köpa (snarare mer bråk om samma saker skulle jag tro) men framförallt tror jag syskon är bra att få i alla åldrar. För visst kan det vara jobbigt och nej barn två är inte alltid lättare och hänger inte bara på men oj vad mycket man får tillbaka. Visst har jag dåligt samvete över att jag inte har lika mycket tid med Aramis längre men jag tror inte alls han uppfattar det så då han ogärna åker iväg med mig eller Micke själv utan vill att Älva ska vara med. Och den första tiden är ju extrem just med amning, sömn och mammaberoendet, jag inbillar mig att jag får mer tid med Aramis igen ju äldre Älva blir.

Så med detta vill jag ha sagt var inte rädd för att vänta med syskon, 5 år går alldeles utmärkt med det, syskonkärleken är lika stark ändå. Och nu kan vi inte tänka oss en dag utan vår lilla Älva.

Tre dagars jul 2015

/
Och julen då. Jo fantastisk såklart och lite så här har den sett ut;

Julafton började med grötlunch i sjöstaden och sedan landade vi i Bromma lagom till Kalle Anka. Vissa tittade på Kalle andra nöjde sig med en prasselbok.

Sedan började väntan på tomten.

Och så kom han, upp från källaren och Aramis tyckte det hela var väldigt misstänktsamt.

Men vem tomten är spelar mindre roll när man får en hel brandstation i lego.

Av Micke och mig fick han ett Nintendo och han var så lycklig. Pussade kartongen och hoppade jämfota av förtjusning.

På juldagen var det jul igen, den här gången med min släkt i Sala.

Vi försökte oss på ett familjefoto; det gick sådär.

Men Älva var glad.

Och sedan lämnade jag fotot för att föreviga resten av familjen.

Efter massor av julmat, stoj och lek kom tomten - igen. Den här gången hade han med sig två enorma lådor med Lego Ninjago, spel, pysselböcker och Lego Creator. Aramis var återigen i himlen. Även jag, Micke och Älva fick fina julklappar.

Och på annandagen var det bara att fixa till sig igen för då väntade släktmiddag i en annan del av Västmanland.

Sysslingarna poserade motvilligt vid granen, vi åt kyckling, barnen lekte, vi dansade långdans och sedan var julen 2015 slut- Vi maxade den väl tycker jag.

Nu är Micke tillbaka i Stockholm medan jag och barnen hänger kvar i Sala och inväntar min bror som anländer från USA på tisdag. Och vem vet, då kanske det blir julbord igen?

Vår lördag med sjöstadsdagen

/
Vår lördag var himla bra. Vi började med att ta del av Sjöstadsdagen där det var megaloppis, lokala företag visade upp sig, det var uppträdanden och massor av food trucks på plats.


Sen åt vi lunch på Fine Food då vi inte ville stå och äta med två barn - alltså från food truck. Aramis var frisk igen och firade med nybakat bröd och pannkakor. Dessutom var han överlycklig då vi på loppisen hittde oöppnade legokartonger för inga pengar alls.

Jag åt deras grymma ceasarsallad utan ost men tror jag fick i mig mjölk ändå för oj vad vår bebis har haft magsmärtor i natt.

Det bjöds på frukt, popcorn, sockervadd, müsli, juice - ja massor helt enkelt. Och vi behövde testa allt!

Sedan köpte vi lördagsgodis och jag fick ta över sockervadden. Vi fortsatte hem för att bygga lego, städa lägenheten och laga thaimat.


Ja det var vår lördag och här kommer en hisselfie, det var ju evigheter sen! Den osminkade lördagslooken...

Överraskningsfest i Tanto

/
Igår var det överraskningsfest för Mickes mamma. Hon trodde hon skulle på familjemiddag och möttes av 60 vänner när ögonbindeln togs av. Hon var i chock när alla stämde upp i sång och skål.


Vi höll till i Tanto, i Ekermanska gården, där de gjort så fint med partytält, vimplar och blommor i trädgården. Ett perfekt ställe att ha fest på, speciellt en härlig sommarkväll.



Jag och barnen stannade bara ett par timmar då det var en barnfri fest samt att Älva inte är festtränad än. Sedan avvek vi, tog en promenad hem och åt lördagsgodis innan läggning. Här står jag framför ett bildspel av Mickes mamma.

Aramis och jag, Älva sov i vagnen. Plötsligt händer det efter dagar då hon endast sovit 20 minuters lurar.


idag blir vi två personer rikare

/
Idag är ingen vanlig dag utan idag är en himla stor dag! Idag får nämligen Aramis inte bara en utan två kusiner, Micke blir farbror till två små pluttiga tvillingar och jag blir väl någon form av bonus faster.

Förutom att denna dag kommer innebära dubbelkalas i ca 20 år framåt så är det också måndag, den sista i februari. Jag börjar med att besöka vårdcentralen och hoppas sedan att jag ska kunna återvända till jobbet, iallafall i några timmar.

Just nu går solen upp över sjöstan och tittar man upp mot det rosa huset så är känslan exakt samma som när solen går upp över Bangkok. Det ser ut som luften dallrar, himlen är rosa, solen blänker i fönstren och det skulle lätt kunna vara 27 grader där ute. Det är konstigt hur det kan se så lika ut när det här är noll grader ute men det ger hopp om en härlig vår och sommar!

första vinterdagen med strålande sol

/
Igår var första dagen med strålande vinterväder (läs nollgradigt) här hos mina föräldrar. Vi bestämde oss för att få lite solljus och grilla korv i naturen. Jag är ju inte så mycket för sånt här, äger inga utebyxor (tur att det fanns att låna här hemma), har inga riktiga vinterskor och fryser lätt men en timme klarade jag med hjälp av grillad korv och varmt kaffe - sen kände jag inte mina tår längre. Men det var vackert, Aramis njöt och ett tunt istäcke låg fint över sjön. 









Blåbärs - och bananpannkaka (glutenfri)

/
Idag firar vi Fars dag här hemma med finfrukost. Keso och Paluns kakao- och hallongranola, hallon/smultronjuice, nybakad baguette, croissanter, blåbär/bananpannkaka, kaffe och både DN och SvD. Lyx så det förslår. Pappan fick också sovmorgon och en present så han var väldigt nöjd med upplägget. 


Jag gjorde en ny variant av nyttiga pannkakor idag;

Blåbärs- och bananpannkaka (räcker till 2 st) 

1 mogen banan (mosad) 
0,5 dl havremjöl (går bra med mandel/kokos/bovetemjöl eller kan också hoppas över helt) 
0,5 tsk vaniljpulver 
1 ägg 
kanel 
blåbär 

Blanda alla i en bunke, tillsätt sist blåbären - jag använde ca en näve fryst. Stek i kokosolja på ganska hög värme tills de är genomstekta och går att vända utan problem.Serveras med bär/kvarg/keso/nötsmör.

vi flyr fältet

/
Den här dagen började inte som vi tänkt oss. Så istället för härligt bilutflykt till Värmdö i solen får det bli häng i stan med kompisar. Pappan i den här familjen har nämligen den där sjukdomen som vi inte ens vill nämna vid namn och som gör att vi flyr fältet och spenderar dagen utomhus. 

Jag hoppas hoppas han piggar på sig under dagen för ikväll ska jag iväg på middag och konsert med mina finaste vänner. Men nu kickar jag igång lördagen med nötbröd, avocado, gröt och kaffe.

mer höst här

/
Eftersom det var andra helgen som jag skulle vara själv med A tog jag chansen att spendera den hos mina föräldrar. Jag körde ju museum, bio, McDonalds etc förra helgen och väderprognosen sa regn denna lördag och söndag - då är det mycket bättre med hus, sällskap, god mat och andra leksaker. Som ni ser har hösten kommit lite längre i Västmanland än i Stockholm.

Idag kurerar jag min förkylning, vi fikar och träffar släkt. Ikväll blir det födelsedagsmiddag med fina vänner och imorgon hoppas jag den här gråa filten som ligger över stan försvinner så det mysigt utehäng innan vi återvänder till Stockholm.