Att resa genom Laos

/
Mitt värsta reseminne? Jag tänkte först skriva om den gången vi kom till en liten thailändsk ö, fick en hydda på stranden med ett trägolv som hade glipor på minst 5 cm. Hyddan saknade bakdörr, det var bara en fri öppning ut mot en utetoalett och du kunde höra ödlar, ormar och apor där ute. Vi skulle bara stanna en natt men det var en natt för mycket. Jag drack massor av Chang för att somna snabbt, det hjälpte föga. Jag låg sömnlös halva natten, grät och trodde jag skulle bli ihjälbiten av en orm eller få en apa i sängen.

Men så kom jag på att det fanns en resa som var snäppet värre. Micke och jag åkte till Laos över det thailändska nyåret för att förnya våra visum. Glada i hågen lämnar vi in våra pass på det thailändska konsulatet och läser på en skylt att passen blir klara på två dagar. När vi lämnat in passen och lämnar byggnaden ser vi skylten som säger att konsulatet har stängt över nyår dvs 7 dagar. Vi är alltså fast i huvudstaden Vientiane, ingen budget för att bo på hotell så pass länge, knappt någon packning och dessutom har vi redan tröttnat på den lilla staden.

Vi bestämmer oss för att ta en buss till staden Luang prabang för att se något nytt. Bussen kostar inte många kronor, tar 8-9 timmar och färden går på vägar som knappt kan kallas vägar. Men efter halva färden går bussen sönder. Tvärdör. Och det är bara att stiga av.

Vi lämnar bussen och promenerar till närmaste by vilket är Vang Vieng. Vang Vieng är en by som är full av backpackers som gillar att göra ingenting. Folk ligger i hängmattor, dricker öl, röker på, kollar på dvd filmer, badar i grottor, utövar tubing (fest i floden med obegränsade mängder alkohol, kastar sig utför lianer och åka på stora badringar) och ja det var inte vår cup of tea helt enkelt.

Vi fick lov att stanna två nätter innan en buss kom förbi, plockade upp oss och vi var tillbaka i Vientiane igen. Där tog vi in på det billigaste guesthouse vi kunde hitta och väntade på att konsulatet skulle öppna så vi kunde åka hem till Thailand igen. Så här i efterhand kan man skratta åt detta men just där och då var det inte glada miner kan jag lova.



taggad framför konsulat i Laos

/
Den här bilden la min kompis Sarah ut på mig häromdagen på Facebook. Den är tagen för kanske 1,5 år sen när vi var på Visaresa till Vientiane, Laos. Jag står först i kön vid thaikonsulatet och väntar på att bli insläppt, det var över 35 grader i luften och svetten rann längs med ryggraden. På riktigt, har ni sett någon se mer uttråkad och tjurig ut någongång? Jag skulle inte vilja möta mig själv i en mörk gränd under den där resan. Tror mitt kroppsspråk speglar vad jag tycker om Laos.

Min visarun

/














Jag är hemma från Vientiane, Laos och jag lever. Men jag var nära döden minst två gånger vill jag lova. Men vi tar denna visum resa från början. Blev upphämtad av Sarahs chaufför vid 14 för att åka mot flygplatsen där Air Asia skulle ta oss till Udon Thani, gränsstad mellan Thailand och Laos. Allt gick som det skulle utan problem förutom att det är sjukt dyrt att gå över gränsen till Laos i några dagar, över 30 dollar kostar det + en himla massa papper. Tog en tuk tuk till Beau Rivage Meking Hotel som ligger vid Meking floden. Rosa rum är bra rum!














På tisdag morgon var vi uppe vid 06 för att vara på plats vid thai konsultet vid 07. De öppnar inte förrän 08:30 men vi hade hört rykten om lååånga köer. Så 07 stod Sarag längst fram vid stålgrinden och var glad för att vara först. Vi hade alla papper med oss + foton, kopior och allt annat som behövs.














Vid 08 ringlade kön lång och när de öppnade var det minst 200 efter oss, det log vi åt!














08:35 (såklart) öppnades grindarna och nummerlappar delades ut, jag fick nummer 1. Först in, först ut.
















Vid 09 var vi klara och tog en tuk tuk tillbaka till hotellet för att äta frukost vid Mekong floden. Ställen vimlade av minigrodor, måste varit grodsäsong. Så fort man satte ned fötterna i stenarna var det som om hälften av stenarna började hoppa.















Sedan blev det promenad i Vientiane och det obligatoriska tursitkortet vid The Concrete Monster. Kan säga att Laos var hett!














På vägen hem gick vi förbi massor av flod restauranger där mycket fisk stod på menyn. Man fick själv välja vilken fisk man ville äta och jag skulle inte rekommendera nån om de kommer från den bruna, torra floden.
















Vid solnedgången var vi tillbaka vid hotellet och Sarah försökte filma den torra flodremsan.

Jag poserade glatt o solnedgången och slogs mot 1000 mygg samtidigt.































På kvällen blev det burritos, Beer Lao och en roof top bar. Dagen efter kunde vi sova ut och äta frukost i lugn ro eftersom man inte får hämta ut sina pass förrän 13. Medan vi åt frukost passade 4 studenter på att gå på promenad i den torra floden.














Köpte baguetter till lunch. Baguetter i varje gathörn gör Laos till ett lite bättre ställe.



















Tuk Tuk till thai konslulatet vid 12. När vi kom fram var det redan kö, mitt i solen i 40 graders värme och ingen skugga. Det var bara att ställa sg där med en vattenflaska och låta svetten flöda. Jag har aldrig svettats så mycket tror jag, när de väl öppnade grindarna vid 13 så det ut som vi alla badat.. Men det var värt att stå där för hade vi inte köat hade vi kanske missat vårt plan hem igen. Där inne gick det snabbt och sedan bar det av till gränsen med en engelsman som hade egen bil. Vi kom till gränsen det stämplade, kollades, stämplades igen och jag kom över gränsen med 90 nya dagar. In i en minibuss och mot flygplatsen. Mannen som körde var komplett galen, körde inte under 150 km/h någongång, körde om varenda bil på motorvägen och slirade i kurvor. Jag bet i sätet framför för att inte skrika och Sarah blundade. När vi nästan var framme och står i en stor korsning vägrar minibussen att växla. Mannen drar och drar i spaken men ingen händer. Jag tror att nu är det över, jag dör i baksätet av en minibuss men så tillslut, när vi slår av ac´n, hoppar bussen igång. Så den sista kvarten var lagom varm. Sedan skulle vi upp i nästa dödsfälla, Air Asia. Piloten körde som han var full, vissa gånger kändes det som om vi åkte upp och ned och jag mådde riktigt illa. Tog återigen avsked till livet men kom ner. När vi gick ut från flygplatsen lovade vi oss själva att nte flyga på länge.. och att Vientiane är inget ställe man rekommenderar om man inte är ute efter visum.

Vientiane igen då...

/
Jaha och imorgon flyger jag till Laos och Vientiane. Alla som läst denna blogg vet att jag inte är jätteförtjust i Laos sen jag sist var där och fastnade i det leriga u-landet i över 10 dagar. Och nu är jag tvingad tillbaka, pga visum. Klantskallarna vid Kambodja gränsen har stämplat fel i mitt pass och ska jag nu få fler än 15 dagar är det Laos som gäller. Laos är tydligen det säkraste landet för att får 60 + 30 dagar x 2. Så när jag insåg detta i fredags morse och beklagade mig för Sarah på vägen till barnhemmet så visade det sig att hennes visum också strax går ut så jag får sällskap. Alltid någon tröst i misären. Så planen är; flyga dit vid 16 på måndag em, infinna oss på thai konsulatet 07:00 tisdagmorgon, hämta ut nystämplade pass på onsdag klockan 13 och flyga tillbaka till Bangkok klockan 18. Under väntetiden får vi väl kolla på triumfbågen, äta baguetter, dricka Beer Lao vid floden och lära känna varandra.. Vi har trots allt bara träffats två gånger och nu ska vi dela hotellrum i två nätter och jag stundtals problem med hennes starka dialekt från Skottland men det här ska nog gå bra :)

No more Laos for me

/
Äntligen hemma från Laos. Bussresan hem var den bästa på länge. Sköna, stora säten med filtar och bra AC. Ingen karaoke kanal på TVn på högsta volym, ingen som kräktes, ingen bebis som skrek och en lugn och fin busschaufför.

Här skiner solen från en klarblå himmel, temperaturen ligger väl runt 40 och allt är som det ska vara.

Sammanfattningsvis undrar jag varför Laos är så hypat. Alla säger att det är så underbart för det är som Thailand för 50 år sedan. Och vad exakt är bra med det? Grusvägar, inga uttagsautomater, inga supermarkets, knappt något internet.. Är glad att vara tillbaka i Thailand där jag kan slinka in på 7/11, gå på asfalterade gator utan att blir lerig på benen och där jag kan besöka tesco Louts och gå vilse bland alla varor.

jag gav efter

/
2 dagar holl jag mig nastan helt ifran att fira Laos new Year men den 3e och sista dagen gav jag mig och hangde pa vattenkastningen. Man kastar vatten for att onska varandra ett gott nytt ar. Jag gav mig ut pa Vientianes gator med bikiniunderstall och en vattenflaska i hogsta hugg. Blev nedstankt redan 50 m fran guesthouset sa sen var det bara att kasta pa alla man sag. Traffade ett roligt gang med Laos personer utanfor en restaurang. De hade musikanlaggning, fri tillgang till vatten och ol och dar stannade vi hela eftermiđagen. Kastade vatten pa alla som gick och akte forbi, drack ol och hangde pa traditionen. Vid fyra tiden nar det bara var en timme kvar av Songkran for denna gang hoppade vi pa ett lastbilsflak och akte genom staden och sprutade vatten. En dag med detta var mer an tillrackligt for mig och glad att Laos bara firar i 3 dagar. I Chiang Mai pagar det i 2 veckor och i Thailand har nastan 400 personer dott och over 1000 skadats under denna festival. Man kanske ska fundera pa att ordna den under andra former tanker jag, men antar att i Thailand har man inte ens funderat over det. De tyckte det var duktiga da polisen infoskaffade alkomatare till bilforarna och tittade lite extra pa att motorcyklister bar hjalm.
Nu ar det bara 2 dagar kvar i Vientiane. Jag har hittat en swimmingpool och det ar dar jag spenderar mina sista dagar. Inte helt illa faktiskt. Och pa onsdag kommer Anna och Malin och halsar pa. Langtar.

jojo effekt

/
Forsokte forflytta mig fran Vientiane men odet vill tydligen att jag ska vara kvar har. Forst forsokte jag ta mig till sodra Laos men alla bussar var fulla. Da bokades buss till Long Prabang i norra Laos och 8 timmar harifran. Skulle aka den basta, finaste bussen men det blev nog den varsta bussresa jag nagonsin upplevt. Borjade 8 pa morgonen och nagon timme var det lugnt. Sedan blev vagarna krokigare an serpentinvagarna i Norge och 80% av vagarna i Laos ar inte asfalterade.. ac:n slutade fungera, nan smygrokte pa toaletten och en man bredvid mig borjade krakas. Han kraks i en pase, knyter ihop den och later den hanga och dingla fran sitt sate.. Man kan ganska tydligen se vad han at till frukost. Efter 3 timmar far bussen stanna for da ar det nagot som ar fel. Efter en halvtimme aker vi vidare med en chauffor som ar svart av olja. Efter 4 timmar stannar vi igen for det ar nagot fel och da far jag nog. Har bara akt halva resan men klarar inte en minut till. Som tur ar stannar vi i en liten turistby som heter Vang Vieng och som nagon sa var 'sa mysig'.. Vi skaffar ett rum pa ett guesthouse och inser efter en timme att vi kan inte stanna dar. Det ar bara en dammig grusgata och langs de ligger backpacker hak med dyra priser. Det enda folk gor dar ar att ligga i soffor o dricka fruktshaker och kolla pa Simpsons och Friends maraton. Sa mycket for att backpacka o se det riktiga Laos. Sa efter en natt gar bussen tillbaka till Vientiane. Songkrahn ar i full gang, det kastas vatten pa bussen hela vagen tillbaka och nar bussen anlander Vientiane ar festivalen ett faktum.

ofrivillig semester

/

Jag ar fast i Laos. Att bara fixa ett visum var inte sa bara. Det tar tva dagar och mellan 13-18 ar ambassaden stangd pga Laos new year. Detta leder till att jag ar fast i Laos till den 19e april for kan inte komma in i Thailand utan visa.

Akte nattbuss mellan Chiang Mai och Ubon Thani och trodde det skulle bli den sista i mitt liv. Vagarna var krokiga o fyllda av bromsspar och blod. Detta fick mig inte att sova rofyllt de 12 timmarna utan jag satt pa helspann. Bussen var fullpackad med lador och vaskor och i kurvorna vinglade den orovackande. 04:30 utbrot brak da en kvinna skulle av i mitten av ingenstans och kunde inte hitta sina lador. Chaufforen rorde sig inte bakom ratten utan det var mer "hittar du den inte sa ar det ditt problem jag maste aka vidare".

Nar bussen var framme blev det 2 timmar vantan till nasta buss, dar fick man visa till Laos och sedan tuk tuk till Vientiane. Vientiane ar huvudstad har och helt fantastiskt. Det ar som ett mini Paris med baguetter, man i basker, triumfbage och croassianter. Synd att det ar varldens minsta huvudstad och man gar igenom den ganska snabbt. Men alla borde aka hit. Vid floden finns massor av restauranger dar man sitter pa kuddar och tittar pa solnedgangen. Det vimlar av sma cafeer och det kanns som jag ar pa besok i sodra europa. Det ar svalare an i Thailand och nar jag kom regnade det till och med. Inte det samsta stallet att vara fast pa.. Ett snoigt Jonkoping hade nog varit varre.. Eller vad tror ni? Jag blir kvar har i en vecka och ska kanske mot sodra Laos och "4 thousands islands" i flod deltat eller mot norra delen och Luang Prabang ocksa. Ofrivillig semester ar inte sa illa anda. Nu ska jag byta om till min finaste klanning, ata mer croassianter, strosa pa de sma boulevarderna och bara var lika underbar som Carrie i SATC nar hon besoker Paris.