Att resa genom Japan med tåg

Bästa resminnet - septemberutmaningen #1

Den här bloggutmaningen startar inte enkelt -

Bästa resminnet. Att fråga någon som lever för att resa att välja ett resminne är som att fråga en modebloggare att välja ett plagg i garderoben. Men efter att ha tänk och resonerat fram och tillbaka så väljer jag det som jag tänkte på först. Den resa som fick mig utvecklas som person, som fick mig att göra saker jag inte trodde jag skulle klara av - min resa genom Japan, två veckor helt ensam.

Tokyo 

Jag bodde i Bangkok då så Japan låg bara 6 timmar bort och detta var en resa jag drömt om sedan jag var 15 år. Jag hade ingen att resa med så bestämde mig för att resa ensam och det är ett beslut jag aldrig ångrat. Jag landade i Tokyo, letade på mitt sunkiga motell i spöregn, sov de första nätterna på golvet i ett rum som luktade mögel och gammalt ris - men som också var ett utav de billigaste rummen i centrala Tokyo. Efter ett par dagar hoppade jag på snabbtåget Shinkansen och åkte mot Kyoto, fortsatte till Kobe och Hiroshima, avverkade Osaka på hemresan och avslutade med fler dagar i Tokyo, då med ett något bättre boende.

Tokyo

Att resa själv betyder att du kan bestämma helt själv vad du vill lägga tid på. Jag hade knappt tid att äta för jag ville uppleva så mycket som möjligt. Och just det där med att äta är ju faktiskt ganska trist att göra själv - så istället för att hänga på restauranger blev det mycket japansk snabbmat på små ställen med tre bord och dubbelt så många stolar; sushi, ramen, bento och misosoppa.

Hiroshima

Jag hann med mer på två veckor än vad andra gör på en månad i detta fantastiska land; i Kyoto besökte jag den gyllene paviljongen, massor av tempel, gick på en geisha vandring med guide och delade rum med fyra andra backpackers. I Kobe åkte jag linbana, förstod hur jordbävningen förstört hela denna stad och besökte en europeisk stadsdel.Hiroshima var fruktansvärt och oerhört sorgligt, Osaka bjöd på en vidunderlig utsikt och Tokyo - ja det är ju liksom städernas stad. Det var tempel, Lost in Translation, cosplay, shopping, Harujuku, fiskmarknad, Odaiba, Ghibli museum och personlig guidning i staden med en student som var uppvuxen där.

Kyoto

Ja denna resa. Den fick mig att älska att resa själv. Den fick mig att inse att jag klarar så mycket mer än vad jag tror. Jag blev förälskad i landet, det väckte min reslust ännu mer och jag förstod att hela världen ligger där och bara väntar. På mig. Med eller utan resesällskap. Och jag behöver inte anpassa resmål efter hur och var andra vill resa.

Följ med till Japan via Instagram

Jag tycker att Instagram är fantastiskt. På en dag kan jag se soluppgångar i Bangkok, kontorsjobb i Kanada, lunch i Sydafrika, middag i Danmark och solnedgång över Japan. Och Japan ja. Landet jag längtar tillbaka till dag och natt. Och allt är ju så vackert att det blir konst på Instagram. Jag tänkte tipsa er om mina favoriter när det kommer till

Japan

på Instagram

.

  • @hirozzzz
  • Lägger upp bilder från Tokyo som får mig att häpna. Han lägger också upp bilder från sina resor och är en mästerfotograf.
  • @borojaguchi
  • Visar sitt Tokyo med körsbärsträd, mat, natur och små filmer.
  • @tokyofashion
  • Bilder från Harujuku, Shibuya och andra delar av Tokyo. Galna modebilder varvas med färgglada kakor.
  • @japan_gram
  • Magiska bilder från hela Japan.
  • @kyoto_pix
  • Fantasiska bilder från fantastiska Kyoto.

Throw back travelthursday - Gion, Kyoto

Det är TravelThursday och idag får ni läsa om Japan. Tokyo i all ära men åker du till Japan får du inte missa Kyoto. En stad vacker som en saga, tyst, lugn och med en vilande mystik. 

Gion är Kyotos främsta Geisha-distrikt och du hittar det i närheten av Shijo Avenue. Gion är så nära en annan värld du kommer, en liten stadsdel fylld med restauranger, tehus och självklart geishor. Men här kallas geishorna för Geikos och deras lärjungar (de är under 20 år) går under namnet Maikos. 

Trähuset står tätt, tätt och de ser inte stora ut från utsidan men på insidan breder en hel värld ut sig av innergårdar, trädgårdar, gångar och mindre hus. Detta på grund av att du förr betalade skatt på hur stor plats huset tog upp på gatan men inte på det som fanns på insidan. 

När jag besökte Gion passade jag på att ta en så kallad geisha-tour för att lära mig mer om detta fascinerande ämne. Det kanske låter som en turistfälla men jag kan verkligen rekommendera det. Vi var endast ett par personer samt en guide som på kvällskvisten begav oss ut på en promenad i Gion där vi fick lära oss allt om en geishas liv. 

Denna vandring slutade med uppträdande av geishor på Gion Corner - också fantastiskt!

Maikos går i skolan för att lära sig om japansk kultur (dans, te, håruppsättningar, kimonos, blombinderi, teater och musik). De bor tillsammans i ett hus, Okiya, tillsammans och efter fem år anses man fullärd. (Träbitar ovanför ytterdörren skvallrar om hus många Maikos som bor i huset för tillfället.) Varje jul delar

gesihorna i Kyoto ut rosa och vita bollar som de ger bort till sina kunder. Inuti finns presenter som små vinkade katter (good business), godis och te och mannen på bild 7 är vida känd i Japan då han tillverkar dessa klot.

Vi fick se hur ett schema på skolan kan se ut och när de är fullärda underhåller de på tehus med dans, lekar och sång. Geishor har inget med prostitution att göra utan de ser till att affärsmän har en trevlig stund efter en hård dag på kontoret. Annat jag fick lära mig var att en geisha måste förbi ensamstående -  möter hon kärleken får hon ge upp sitt liv som geisha. Och vet ni hur de behåller sin fina frisyrer? De sover med en träbit under nacken så de inte rör vid madrassen. 

På kvällen smyger svarta taxibilar fram med gesihor i baksätet, de åker in i små krokiga gränder och efter kommer taxibilar med förmögna affärsmän. Jag kan inte sätta ord på det - det måste upplevas!

Tsukiji fishmarket - Tokyo

Det gäller att gå upp i ottan för att få se det bästa Tsukijis fiskmarknad har att erbjuda. Efter klockan 8 är det inte så mycket action längre och bäst är att vara på plats vid 5-6 tiden då det är fiskauktion. Jag har aldrig sett så mycket fisk och skaldjur på en och samma plats, fiskarna var enorma och man vadade fram i fiskblod. Häftig upplevelse och jag avslutade med sushifrukost som nog var den godaste sushin jag ätit - det kanske inte var så konstigt eftersom fisken är uppdragen för någon timme sedan.

Tokyo Tower

Tokyo Tower, en kopia av Eiffeltornet men 8 m högre. Tokyo Tower är 332 meter högt och byggdes 1958. Tornet byggdes efter andra världskriget för att visa Japans ekonomiska betydelse, man såg Eiffeltornet och gjorde en kopia. Tornet är målat i vitt och orange för flygtrafikens skull. Tornet är egentligen en mast för radio och tv men har två observationsdeck för turister.

En dag med Miho - Tokyo

Det här är Miho och med henne spenderade jag 6-7 timmar i Tokyos utkant häromdagen. Hon är en utav flera volontärguider som visar dig runt i Tokyo utan att det kostar en krona, du betalar endast för guidens inträde, mat etc. Miho och jag har mailat fram och tillbaka i en månads tid om vad jag vill göra men själva programmet var en överraskning tills vi möttes. Så över en latte på Shinjuku stationen fick jag veta vad som väntade mig och en hel del om Mihos liv. Vi är lika gamla, hon är just nu "mellan jobb", har bott i Seattle, vi båda älskar Greys och hon vill gärna flytta tillbaka till USA.

Först åkte vi till Kichijoji, 20 minuter från Shinjuku och tog en promenad i en sagolik park.

Det fanns massor av vildkatter i parken men med tanke på deras storlek gick det ingen nöd på dem.

Mitt i parken låg ett litet tempel som vi besökte. Man börjar sitt besök med att tvätta händerna och mun för att rena sin kropp och själ innan man går in i templet.

I en liten låda fanns lappar med fortunes om hur livet kommer te sig. Får man ett dåligt budskap fäster man sin lapp här och förhoppningsvis försvinner det dåliga.

Hurra! Jag fick very good, näst bästa, behåller min lapp och väntar på tur!

Jag poserar framför templet med min fina fortune lapp och mitt röda paraply (som jag såklart inte behövde använda på hela dagen).

Sedan gick vi genom en trollskog och kom fram till denna skylt, Ghibli Museum! Det ökända mangamuseet i Tokyo som jag alltid velat besöka!

Det är väldigt svårt att få biljetter hit då de bara släpper in ett visst antal per dag och trycket är enormt. Man kan köpa biljetter på Lawson (som är som 7/11 i Japan) i en speciell maskin och oftast måste man vara ute i mycket god tid och det var vi!

Man får se hur en manga film blir till, man får se alla sina favorit mangafigurer som denna Robot Solider från Laputa Caste in the Sky. Det finns också en liten bio där du kan titta på mangafilm, ett bibliotek, park och café. Det är det finaste museum jag någonsin varit på men då museet bygger på att du går in i en sagobok fylld av manga där du ska uppleva med alla dina sinnen är fotografering förbjudet.

När manga var avklarat stod vi i lång kö för att prova Tokyos bästa croquetter. Potatismos, köttfärs, lök och ett friterat skal - yummi!

Miho visade mig sin favoritaffär som har det ljuvliga namnet TomorrowLand.

Jag fick en lektion i kimono och yukata. Detta är yukata som kvinnor och män bär på sommaren, gjord i bomull och bra för den varma årstiden. När man fyller 20 bär man sin finaste kimono, som är betydligt grövre och av dyrare tyg till ett tempel där man firar sin födelsedag med släkt och vänner.

Det var dags för mat igen och nu blev det den japanska delikatessen ramen. Först väljer man vad man vill ha i denna maskin, betalar och tar sin biljett. När man kommer in visar man sin biljett för kocken, detta för att slippa betalning, växel och annat.

Restaurangen är i storlek med en skokartong, alla matplatser är sk barplatser längs med köket, så kocken kan inte spotta i maten. Alla ramen restauranger har sina egna hemmagjorda nudlar, sin egen grytsås som står och drar i timmar och varje ställe är unikt.

Ramen = nudlar i en speciell sås som kokat väldigt länge, i skålen finns också lök, svamp, ibland kött och sjögräs. Det var en utmaning att äta detta då jag inte är jättebra på pinnätning, speciellt inte nudlar. Men det var jättegott och detta har jag inte ätit för sista gången!

Tack för en kanondag, för att jag fick svar på alla mina frågor och en unik inblick i den japanska vardagen. Ska du till Japan, boka en gudie omgående!

Miyajima - Hiroshima

Efter museet tog jag tåg och båt till den lilla ön utanför Hiroshima, Miyajima. Här finns en torri - Itsukushima-jinja - mitt ute till havs och det ser nästan ut som den flyter på vattnet, det är den tredje mest besökta torrin i hela Japan och har stått här sedan 1168. På ön finns det massor av vilda/tama rådjur. Det står på en skylt att de är vilda och ska bli behandlade som vilda djur men de uppför sig som väldigt tama och nästan lite för närgågna.

Memorial Peace Park - Hiroshima

I Hiroshima bor det ca 1 miljon människor och var man än ska så åker man spårvagn.

The Atomic Dome, den enda byggnaden som stod kvar runt explosionsområdet efter atombomben 1945.

I Hiroshima Peace Memorial Park står en stor staty av Sadako med en papperssvala. Jag älskar boken om Sadako Sasaki, hon fick strålskador/leukemi av atombomben men var övertygad om att hon skulle överleva om hon hann vika 1000 pepperssvalor. Tyvärr dog hon innan alla svalor var färdiga men skolor runt om i Japan samlade senare ihop pengar för att bygga detta monument som stod klart 1958.

Barn från hela världen skickar nu papperssvalor till Sadako och de kan beskådas i glasskåp runt statyn. Denna flicka kom med massor av papperssvalor. Peace on Earth and in Heaven stor det under statyn där det också sitter en står klocka som barn kan ringa i för fred på jorden.

Detta är ett monument för alla som dog i bombningen. Här står alla namn på de som omkom och bågen ska skydda deras själar. Rakt bakom bågen brinner en eld och det står "Rest in Peace, the error shall not be repeated." Elden har brunnit oavbrutet sedan 1964 och den kommer inte släckas förrän världen är fri från kärnvapen.

Inne på Memorial Peace Museum möts man av denna text... USA står inte högt i kurs här kan jag säga, med all rätt! De och Ryssland pekas ut ganska hårt som de i världen är mest positiva till kärnvapen. Svaret på frågan är att de ville få ett slut på kriget genom atombomben, få Sovjetunionen att alliera sig med dem mot Japan och därmed skulle Sovjet få mindre att säga till om när kriget väl tog slut.

Exakt klockan 08:15 släppte USA atombomben över Hiroshima för att få ett slut på andra världskriget. Japan var i en väldigt svag position och man valde denna stad för att det var en relativt stor stad med vapenfabriker. Totalt dog 140,000 personer och över 70% av stadens byggnader försvann. Det sägs att det såg ut som att solen störtade ned i staden.

Såhär såg den ut, den sk Little Boy, 3 m lång och vägde 4 ton.

Staden från ovan 08:14 den 6/8 1945...

... och samma vy 08:16 1945.

På hela museet gick tvapparaterna varma med filmer från bombningen.

En upphittad trehjulning några dagar senare.

En tunga och en hårbotten upphittade i staden.

Jag var stum och mådde illa när jag gick därifrån kan jag säga, kanske ett utav de hemskaste museum jag besökt! Den 6/8 tänds tusentals ljuslyktor på denna flod för dem som omkom under bombningen men tyvärr är jag inte kvar då.