Mina barn vilka hjältar! De två klarade resan mellan Koh Ngai och Koh Lanta mycket bättre än sin mamma. Det var nämligen en pärs att åka speedboat mellan Koh Ngai och Koh Lanta.

Sista morgonen på Koh Ngai började fenomenalt vackert med en soluppgång som såg ut såhär.

Vid 11 skulle vi ta speedboat direkt till Koh Lanta och då hände något med vädret. Mörka moln rullade in och det blåste helt plötsligt ganska stora vågor. Båten var full av folk och bagage och jag som är lite båträdd, speciellt när inga flytvästar syns till alls, bet ihop för att inte stressa upp barnen.

Båten gungade rejält, jag tuggade Calma, satt med kräkpåsen redo och dessutom stänkte det in väldigt mycket vatten. Micke tog Älva i knät, luvtröja över huvudet och mirakulöst nog somnade Älva på fem minuter.

Personalen tog Aramis i knät så han skulle slippa bli genomblöt. Han mådde rejält illa men vi fick tips att titta på horisonten och det hjälpte. Efter ett tag somnade Aramis också till i trygga händer.

Och en timme senare satte vi fötterna på piren på Koh Lanta. Med facit i hand vet jag inte om jag föredrar färja eller speedboat men om jag bortser från vädret så är nog speedboat bättre på grund av att man spar tid och slipper byten.

Framme på Klong Nin och Lanta Miami var det fint och vi hade bokat en bungalow med två sängar, en glad överraskning. Då de tar extra betalt för spjälsäng hoppar vi över det och använder befintliga sängar.

Stället ligger jättefint till, har en grym pool och är väldigt barnvänligt. Och väldigt uppbokad. Så boka i tid om du vill bo här är ett tips!

På kvällen åt vi middag på stranden, barnen delade en bananshake, solnedgången var lika magisk som alltid och det är fint att vara tillbaka på Koh Lanta. Ö-liv i all ära men små öar utan lokalbefolkning blir lätt bara resorts och löpande band, helt utan den där härliga Thailandskänslan.