Som ni vet tycker jag det är fantastiskt att resa ensam och jag försöker att göra några resor per år helt på egen hand. Jag får ofta frågor som Är det inte tråkigt att resa ensam? Går du på restaurang själv? Men du har ju ingen att prata med? Och svaren är att nej det är inte tråkigt, tvärtom det är ljuvligt att resa ensam. Ja jag äter middag själv men kanske inte på finrestaurang utan väljer mer picknick eller uteservering och med en bok som sällskap. Och nej det stämmer, jag har inget resesällskap att prata med men reser du ensam är det på något sätt väldigt mycket enklare att ta kontakt med andra.

På ensamresa i Malmö och i Japan.

När jag var 15 år åkte jag på språkresa till Torquay i England och det var en perfekt start till att resa ensam. Du åker ensam men ändå inte. Du hamnar i en buss med 30 ungdomar i samma ålder, du delar värdfamilj, du har lärarledda lektioner och får uppleva ett helt nytt land och en ny kultur. Ensam men tillsammans. Jag minns än idag mitt första besök på Top Shop, att du behövde skrika "Next stop please" för att bussen skulle stanna, utflykten till London och de där äggmackorna min värdfamilj packade ned till lunch varje morgon.

Det var denna språkresa som sedan fick mig att åka iväg som au-pair till England tre år senare. Återigen lärde jag känna nya fantastiska personer som jag än idag har kontakt med, jag fick uppleva Manchester under den största indie-eran , jag fick se Eric Cantona och Ryan Giggs spela för United, äggmackor byttes mot mat från Marks and Spencer, jag mötte David Beckham i matbutiken, fortsatte att shoppa på Top Shop och det bästa av allt var att min rädsla för att prata engelska försvann. Det finns inte tid att gå runt och tänka att oj nu kanske jag böjer det här verbet fel eller uttalar jag verkligen det här ordet rätt. Och den känslan sitter numera i ryggraden när det kommer till språk - det gör inte så mycket om det blir fel det viktigaste är att våga prata.

Jag kommer att uppmuntra mina barn till alla typer av studier som sker utomlands; språkresor, att vara utbytesstudent eller plugga utomlands för det finns inget bättre sätt att lära sig ett nytt språk, öka självförtroendet och lära känna sig själv.

Här var jag au-pair när jag var 18-19 år och familjen är fortfarande nära vänner till mig. För ett par år sedan var jag och min familj och hälsade på hos dem i Manchester.

Nu som vuxen finns studera utomlands på min bucketlist , en resa som jag ska förverkliga när mina barn är lite större. Jag vill bli nedsläppt i en mindre italiensk stad, helt ensam. Där ska jag bo i ett rum som ägs av en italiensk gammal dam som gör stans bästa pasta. På morgonen ska jag njuta av en cappuccino och chokladcroissant på en uteservering innan jag tar min ryggsäck och promenerar till dagens lektioner. Jag ska lära mig om Italien, om historien, om maten, om språket och om att böja verb. När skoldagen är slut ska jag flanera i gränderna, köpa mozzarella och solmogna tomater, praktisera min italienska på lokalbefolkningen och se solen gå ned över tvättlinorna mellan de vingliga små husen.