promenad med ömma höfter

Igår kväll tog jag och Liza en sån där ljuvlig vår promenad som jag längtat efter sedan oktober. Ni vet det är ljust länge, solen går ned över Djurgården, det var helt klart på himlen och alla knoppar är på väg att brista.

Jag har inte haft några graviditetskrämpor hittills (om man bortser från illamående) men imorse vaknade jag med ömma höfter. Om jag gick för långt, snabbt eller vad det beror på vet jag inte men min enda känsla är nej inte redan. Jag måste kunna röra på mig länge till! Hoppas det är något tillfälligt och att det försvinner under dagen. Jag som älskar att promenera behöver det. Ska testa att cykla mer och ser om det gör någon skillnad. Men jag ska verkligen inte klaga. Det finns de som kräks i nio månader, vissa får foglossning i vecka 15 och att jag är nu är i vecka 27 och till och med glömmer bort att jag är gravid ibland är guld värt.

Tänk att jag bara ska jobba två månader till och sedan vara hemma över ett år - en tanke som jag har väldigt svårt att ta till mig!