I den berömda bebisbubblan

/
Jag lever. Men jag har inte öppnat datorn sedan onsdags och har liksom haft fullt upp. Att få planerat snitt jämfört med akut är som natt och dag - men självklart ska ni få veta mer om förlossning i ett längre inlägg senare.

Den 15 juli klockan 09.59 kom hon iallafall till världen, vår lilla Älva. Två nätter stannade jag på BB och just nu går dagarna åt till att amma, hon sover väldigt mycket dagtid och kanske något mindre nattetid, Aramis är fin med sin lillasyster, vi får fina besök och försöker landa här hemma.

Idag var vi på återbesök till SÖS där både Älva och jag fick godkänt på allt och ja, här ser ni några bilder från de senaste dagarna. Hon väger nu 2600g och drunknar nästan i de minsta kläder vi har så imorgon får jag nog köpa några plagg i strl 44.

Ja, jag ska försöka komma in i bloggvärlden igen när jag kommit ur bubblan, när smärtan i snitt och amning lagt sig och när rutinerna med en bebis sitter igen. Jag är lite ringrostig men väldigt mycket mer avslappnad än med Aramis.





Om att få syskon när man är 5 år

/
Jag får väldigt ofta frågan vad Aramis säger om syskon, hur tar han det, vilken omställningen det kommer blir för honom etc. Som om vi är de enda i världen som valt att vänta lite längre med syskon är de obligatoriska 2-3 åren.

Ja så vad säger han? Jag tror han har svårt att ta in vad det betyder att det ska flytta in en bebis hit för vi umgås inte med så många som har just bebisar. Det viktigaste är väl att han fortfarande får vara viktigast när bebisen just kommit. Jag tror kanske att han kommer behöva mer uppmärksamhet än bebisen den första tiden och det ska vi verkligen jobba på att han får. Att folk fortfarande hälsar på honom, att han får visa sitt syskon, att vi inte bara fokuserar på den nya familjemedlemmen och så vidare. Jag har inte gjort detta förr så jag vet inte men försöker använda sunt förnuft.

Han ser fram emot att hjälpa till att stoppa i nappen, vara ledig på fredagar och visa sin lillebror (ja han är helt inställd på att det blir en kille) hur man bygger lego men det är liksom där referensramen ligger. Och det som tröttar ut mig mest? Andra som försöker skrämma upp honom och frågar hur det ska bli när det kommer en skrikig bebis, att nu får han inte ha sitt rum och leksaker ifred eller nu får mamma och pappa mindre tid. Det gör mig upprörd på riktigt. Så väldigt onödiga kommentarer till ett barn som precis fyllt 5 år.

Vi har valt att inte tjata om vad som komma skall för små barn har inte samma  planeringstänk som vi utan Aramis får istället fråga och då berättar vi. Han tycker det är mysigt att känna på magen när det sparkar men är ganska trött på att jag inte kan cykla eller spendera en hel dag på Gröna Lund längre.
Vill han vara med och välja bebiskläder får han gärna det men leker han hellre med lego så är det också helt ok. Vi har pratat om andra barn som har syskon på förskolan men vi har inte försökt lägga på honom en massa känslor om att bli storebror som han kanske faktiskt inte känner. Det får komma naturligt istället.

Vissa dagar kan jag få ångest för att vi kommer få mindre ensamtid med honom men då brukar jag fokusera på klyschan att det finaste man kan ge sitt barn är syskon. Det är omöjligt att veta hur det kommer att förändras här hemma men att vänta med syskon var ett medvetet val och jag ville verkligen ta vara på tiden med bara ett barn och det har vi gjort. Det är väl inget barn som hoppar upp och ned av förtjusning när ett syskon flyttar in och man faktiskt förstår vad det innebär (nej det är ingen docka, ingen lekkamrat från dag ett och kan båda låta illa och störa) men vi ska göra allt för att det ska gå så smidigt som möjligt och att han ska känna kärlek från första stund.

Och tips tas tacksamt emot, jag har hört om den här tvåbarnschocken som kommer att infinna sig!

Det närmar sig

/
Godmorgon! Stockholm bjuder på sol och idag kör jag och A den sista lediga dagen själva innan Micke tar lite semester/föräldraledighet. Det är en märklig känsla detta med planerat snitt, att veta att på onsdag då ska det födas barn minsann. Och att helt utan förberedelse för den lilla bebisen snitta upp magen där den ligger och har det varmt och gosigt och dra ut den i dagsljuset. Men också bra känsla att veta, kunna planera med barnvakt och förbereda sig mentalt. Och nej vi har inte kollat kön. Mest för att det inte spelar mig någon roll, alls. Och jag behöver inte veta kön för att köpa kläder eller bädda spjälsängen. Och jag känner inte att jag går miste om något för att jag inte vet. Jag har förstått att det hör till ovanligheterna att inte ta reda på kön men jag har inte känt behovet; inte för att jag behöver en överraskning utan mer för att ja jag gissar att jag inte behöver ett kön för att knyta an kanske och jag vill mest ha en frisk bebis allt annat är sekundärt?! Men alla resonerar olika och jag har full förståelse om man kollar upp innan också.

Och om jag är nervös? Det kan du lita på; tänker på om jag ska förlora massor av blod (som förra gången), tänk om något går fel, tänk om barnet inte mår bra, kommer amning att fungera - ja massor av tankar som säkerligen är naturliga när  det är så nära inpå. Imorgon ska vi träffa läkare, barnmorska och resten av underbara personer på sjukhuset som ska ta hand om oss på onsdag och få veta mer i detalj hur det går till.

Men idag då hänger vi här jag och A, besök på biblioteket, glass i solen och lek med nya legot står på schemat. Och ikväll kompismiddag och semesterplanering!

rapport från en fredag

/
Jag har tusen bloggidéer som är reserelaterade men ingen ork eller tid. Men håll ut snart är bloggen tillbaka där den borde vara.

Det är just nu lite mycket med förberedelse inför bebis, underhålla 5-åring i regnet, konstant trötthet och försöka hinna med livet. Vi fick iallafall dagen att gå idag trots massiva regnskurar. Barnmorskebesöket var det sista innan snittet, allt såg bra ut och jag är den perfekta gravida personen som prickar av varenda värde på medelkurvan. Vi tittade också på en film hur ett planerat snitt på SÖS går till så jag ska vara förberedd inför inskrivning på tisdag - kan ju säga att nervositeten börjar komma krypande.

Inför kvällen hade jag hoppats på middag utomhus men det fick ju ställas in och istället blev det tacos för två, det vill säga jag och Aramis, och sedan chips och barnkanalen. The joy of fredagar hörrni. Och nu koma av trötthet och dags att bädda ned sig - tjing och hej från en just nu trist blogg.

vad jag ser framför mig

/
Vad jag längtar till när denna graviditet är över;

  • Röra mig obehindrat.
  • Inte ha så fasligt ont som jag har nu sista veckan  - det här med sittande till stående läge är inte kul.
  • Slippa kissa i tid och otid.
  • Inte känna mig som en valross när jag ska kliva upp ur säng eller soffa.
  • Komma i vanliga kläder igen.
  • Att inte alltid vara sugen på barnmat, citron, socker och  milkshakes.
  • Ta långa promenader.
  • Göra saker med Aramis som innebär springa och hoppa.
  • Sova på mage.
  • Komma i vilka skor jag vill, vilken tid på dygnet jag än vill.
  • Träna.
  • Slippa blickar från varenda person på buss/tunnelbana/affär.
  • Resa.
  • Bära hem varor från affären, så många jag vill.
  • Slippa slå i magen i för trånga utrymmen.
  • Slänga mammaleggings, plagg med mudd och breda sandaler.
Ja lite så. Man glömmer lätt tydligen. Men mest av allt längtar jag ju efter en nyfödd och frisk bebis som inte har kolik och kanske sover aningens bättre än vad Aramis gjorde.

en dag utan paus och besök hos barnmorskan igen

/
Vilken dag vi har haft jag och A. Vi har hunnit med massor, jag är slut som artist och i ärlighetens namn har väl inte A haft jättekul så imorgon har jag lovat att vi gör något han vill göra. Vi har hunnit med att tvätta varenda bebisplagg och lakan, hängt på Fredells där vi äntligen hittade det vi sökte till hans nya säng, lunch, besök hos barnmorskan, glass, köpte grejer till 5-års kalaset och förberedde födelsedagen och när vi väl kom hem vid 16-tiden var det inte konstigt att vi båda däckade i soffan i en halvtimme.

Besöket hos barnmorskan gick bra, sf-måttet hade ökat med en halv cm vilket betyder att det växer lite och troligen har magen bara sjunkit nedåt. Ett till besök är inplanerat nästa vecka innan själva snittet men nu släpper jag oro för sf-mått och liten bebis. Jag tror inte det ligger i min natur att få små barn - tror jag hade samma mått med Aramis runt denna vecka (vecka 37 och mått 33) och vi vet ju hur det slutade.

Ikväll skruvar vi säng och det är ju ändå fantastiskt det här med barn. Hela tiden sedan vi började projekt säng/koja har A pratat om skog, koja och djurtema tills igår när jag var på väg att köpa en rulle trädtapet och och grön tyg att nej fiskar ska det ju vara och blått draperi. Så nu har vi helt bytt tema, allt är beställt och nu hoppas jag till högre makter att detta inte byts mot dinosaurier eller rymd om ett par dagar.

en söndag i solen

/
Exakt 5 år sedan såg det ut såhär. Och idag ser det ungefär ut exakt likadant. Igår sorterade jag bebiskläder och insåg att det är väldigt smidigt att få barn samma månad på året - ni vet sommarkläderna är i rätt storlek, tomtedräkten kommer sitta som ett smäck när vi närmar oss 6 månader och ja helt enkelt kommer vi klara oss bra. Förutom att en del kläder kanske sett bättre dagar och ja det kommer behövas en uppdatering.

Idag kör vi roadtrip till Sala med min kusin för att äta lunch och gå på kalas. Lagom söndagsnöje och att få hänga i trädgård när sommaren äntligen kommit är guld värt.

Ha en härlig dag i solen!

barnmorskebesök och så det eviga regnet

/
Godmorgon.

Regnet strilar vidare över Stockholm och jag ska ägna dagen åt att måla en säng och tvätta. Känns som ett lagom projekt en dag i juni.

Igår kväll var vi hemma hos Lisa i Nacka och vi hade ju hoppats på en solig kväll i trädgården men tyvärr blev det mest regn då med. Det stoppade inte 4-åringarna från att hoppa på en blöt studsmatta men vi vuxna höll oss inomhus och njöt av kyckling, latte och choklad.

Tisdagen ägnades också åt barnmorskan vilket jag trodde var mitt sista besök. Nu blev det inte så då magen tydligen inte växt på tre veckor (hur är det möjligt tänker jag som känner mig som en koloss?!) och jag har samma sf-mått vecka 33 som vecka 36.  Order om återbesök på måndag igen, har inget hänt då heller blir det ultraljud och så ska vi ses en gång till innan inskrivningen den 14/7. Antagligen är det bara så att bebisen sjunkit nedåt men tydligen ska det kollas upp iallafall.

Vår Smålandsvistelse nästa vecka blir antagligen lite kortare än beräknat men vi kan ju styra det där som vi vill när både bil och boende samt ledig tid väntar. Ljuva sommar med semester. Och den här debatten som just nu rasar på Elaines blogg gällande uttråkad vid föräldraledighet har jag väldigt svårt att relatera till. Jag längtar efter att göra ingenting. Men om sex månader kanske det låter annorlunda även här.

idag checkar jag ut

/
En kväll i Rom.

Idag ni är ingen vanlig dag för idag efter jobbet går jag på semester och föräldraledighet och ska inte tänka på jobb på över ett år! Först ett par veckor semester där jag ska vila, vara i Småland och förhoppningsvis få uppleva en varm svensk sommar. Sedan föräldraledighet som jag ju vet inte är någon ledighet alls egentligen men ändå så känns det just nu ljuvligt.

Ingen stress för att hinna möten, hämtning och lämning. Inte tänka på matlåda, passa tunnelbana och ha dåligt samvete över vab.

Skål för nya tider!