det är långt till vår

Usch den här tisdagen vaknade jag med extrem huvudvärk men nu är jag preppad med magnecyl koffein och hoppas de ska göra susen. Jag tror att det är den där förkylningen som fortfarande ligger kvar i kroppen men inte bryter ut. 
Är det förresten bara jag som tycker den här vintern känns milslång? Kanske är det för jag inte upplevt vinter på länge eller för att jag fick känna av våren i början av månaden som gör att det nu känns som jag kommer leva i kyla resten av livet. 
Och avundsjukan nu när Micke åker till Asien och jobbar om ett par dagar och jag står själv med vinter, kyla, föräldrarskap och vardagsliv vet inga gränser. Hade det legat bättre till i tiden hade vi hoppat på första bästa plan och hängt på men just denna månad leder jag ett projekt på jobbet som ska vara klart i början av februari så det fungerar inte - men sen så kanske kanske kan jag och Aramis också få lite sol på näsan. 

Fortsätter drömma om mitt fina Asien och tar mig till jobbet, ha en fin dag!