Tribute till mina ladies

Det här är en tribute inlägg till några kvinnor jag träffar jag träffar varenda dag och som är helt underbara på helt olika, unika sätt. Jag skulle aldrig ha träffat dessa kvinnor om jag inte hade börjat jobba på barnhemmet men det känns som de alltid har funnits där och de får mig att skratta som aldrig förr! Dessa tre kvinnor tar hand om Persikan dag som natt, de jobbar i hennes hus och de är väldigt söta och roliga fast de inte pratar eller förstår ett ord engelska.















Detta är Josie,56, från Holland. Hon är en kvinna jag springer på titt som tätt utanför barnhemmet, vi råkade bo på samma hotell i Rayong över Songkran, vi går till samma gym och vi handlar vår mat på Emporium. Hon har bott i Bangkok i två år, tycker det är alldeles för varmt här, skrattar massor, har också problem med att få till snygga blonda slingor här i Thailand och är väldigt spänd på min Japan resa.

















Jenny, 53, från Skottland är galen, hatar Bangkok, pratar till och med mer än vad jag gör, vi bor väldigt nära varandra och hon ger mig ofta skjuts till barnhemmet med sin privata chaufför. Hennes man jobbar med olja, hon bor i den mest fantastiska lägenhet jag någonsin sett men är inte lycklig för det. Vi äter ofta lunch tillsammans, hon är ibland för ärlig med vad hon tycker och tänker och påminner om min underbara vän Georgina på många sätt. Vi upptäckte idag att hon har hus på samma gata som Georgina i Albea, Spanien. Det är en liten värld!













Joyce, 63, från New York och en person jag bara älskar. Hon är så amerikansk man kan bli, världens snällaste, skrattar alltid och säger inte ett negativt ord om någon. Hon är en påläst kvinna, har varit runt i världen och har humor. Här om dagen var det en stor dag för barnhemmet då många adoptivbarn skulle komma på besök med sina föräldrar för lunch och de ville att någon utav oss volontärer skulle säga ett par ord i mikrofonen. Ingen ställde upp frivilligt men när jag påpekade att Joyce är ju från USA så ställde hon självklart upp med orden "Vi amerikaner är ju vana att prata och världen lyssnar". Sedan får hon lite direktiv om vad hon kan säga och då fäller hon kommentaren "vad exakt är det för känsla och åsikt vi vill förmedla?" Då sa någon " so you are all like that?" Detta ledde till att vi andra vek oss dubbla av skratt för kan de bli mer amerikanskt än så?! Hon höll iallafall ett underbart tal, jag sa några ord på svenska, Josie sa några ord på holländska och sedan var det över.









Och till sist Coby, 53, också från Holland. Hon jobbar halvtid som förskolelärare, har bott i Bangkok i 5 år, vill gärna flytta tillbaka till Holland nu men väntar på att hennes mans stora projekt ska bli klart. Hon är extremt aktiv, jobbar på barnhemmet, tar hand om en blind elefant utanför staden och har ett stort växtintresse :)


















Towe med Persikan som har växt så mycket att hon numera nästan är tung att bära.




















Två andra underbara barn. Jenny tar hand om sparven till höger som är den smalaste lilla flicka jag sett, hon är 1 år om några veckor! Hon är en monchichi look-alike och har gråsparvsben.