Ryssar i Thailand

Lite tankar om Phuket; 

Jo jag hade förutfattade meningar om att det skulle vara en förstörd ö, svenskar överallt, trångt men med fina stränder och barnvänligt. Jag hade både rätt och fel. 

Vi bodde i Nai Yang som var lugnt, väldigt fint, vattnet var klart och trångt var det verkligen inte. Tyvärr tror jag att Patong, Bangla Road och allt där omkring är något man ska hålla sig borta ifrån precis som Patong och Nana soi 4 här i Bangkok bör hoppas över. 

Där vi bodde lyste svenskar med sin frånvaro dock var det 90% ryssar och resten var från Frankrike och England. Ryssarna har fullkomligt tagit över Phuket (och kanske resten av öarna i Thailand?!) de senaste åren och jag konstaterade att menyerna hade undertext på ryska, 90% av alla flygplan på flygplatsen hade ryska flaggor och jag hörde mer ryska än thailändska på denna semestertripp. Taxichauffören vi åkte med omfamnade oss med öppna armar och sa att hon önskade att fler svenskar kunde komma för just nu är det för mycket ryssar på ön och thailändarna gillar dem inte. De dricker, bråkar och skäller och är

not nice people and not smiling

. 

Och jag försöker att vara ha ett öppet sinne till ryssar på semester men alltså det går inte när jag tycker att de flesta är så oförskämda att

jag

skäms. Frågan är om svenskarna så sakta kommer att överge Thailand i och med att ryssarna blir fler och fler? 

Saker som jag irriterade mig extra mycket på och som jag inte såg några andra gäster göra (än de från de kalla landet bredvid Finland); 

Föräldrar som går och sätter sig i hotellbaren och dricker öl, lämnar sin dotter på 4 år i poolen med en badring och skäller ut henne efter noter när hon inte vill bada helt själv i duggregn.

Män som aldrig sätter på sig en tröja vare sig de är på stranden/lobbyn/restaurangen - you name it.

Män som drar i servitriserna på restaurangen och vill veta vad de ska beställa ur menyn och tillägger att det ska gå fort.

Familjer som rostar 10 skivor bröd i rad fast kön till brödrosten ringlar lång.

Män som går in bakom disken till receptionen för att hjälpa till med databokningen och nästan knufar undan de som faktiskt jobbar där.

Män som står och pratar med receptionisten om bokning och samtidigt tänder en ciggarett rakt i hennes ansikte.

Familjer som tar med sig halva frukostbuffén tillbaka till rummet i servetter och väskor.

Vad är det med dem egentligen? Är de så glada att komma ifrån kalla Moskva ett par veckor att de tror de kan bete sig hur som helst eller är det lika otrevliga på hemmaplan? 

Jag vet att detta inte är politiskt korrekt att skriva etc men allt baseras på vad jag såg på fem dagar och jag är fortfarande i chock.

tillbaka i Bangkok för sista gången

Idag var det då vår sista dag i Nai Yang, Phuket. Aramis och jag hann med lite bad i poolen och Micke hann jobba innan det var dags att åka till flygplatsen.

På flygplatsen var det någon som var väldigt trött och sur men räddningen heter Ipad och det där Duplo appen är fantastisk.

Väl på flyget somnade Aramis som en stock innan vi inte ens lyft och sov den timmen det tog att åka från Phuket till Bangkok. (Dock i minsta laget för honom och det märktes när han helt plötsligt sov i ergon inne på 7/11 vid 18-tiden.)

Och säga vad man vill om Phuket men vackert från höjden det är det. Nu är vi tillbaka i Bangkok, incheckade på ett hotell med två pooler, lekrum samt kök i rummet - kraven ser lite annorlunda ut nu för tiden.

strand vs pool

Idag började dagen med strandhäng men efter 1,5 timme med gnäll, gråt och skrik tog jag med Aramis till hotellrummet för lite ac, Dora och vila. Under eftermiddagen var det precis likadant och vi kunde verkligen inte fatta vad som var fel tills vi istället körde poolhäng i skuggan och vi fick vårt glada, pigga och skrattande barn tillbaka. Det är helt enkelt för varmt på stranden; det fläktar knappt, havet är över 30 grader och det är lite som att sitta i en bastu med sand på sig. I poolen är det mycket behagligare temperatur, ingen sand, inga sandflugor och jo jag förstår honom även om jag tycker att det är njutbart med strand också. 

Nu öser det vanliga eftermiddagsregnet ned och vi hänger på vårt rum, jag är vrålhungrig och vill att regnet upphör genast för hotellmaten är knappt god och självklart dubbelt så dyr som många andra restauranger. Vill gärna gå tillbaka till stället vi åt på igår som var supergott, billigt och hade en kanonbra barnmeny.

Imorgon förmiddagen bär det av mot Bangkok igen och hotell längs med Sukhumvit.

det händer grejer

Hur kan man koncentrera sig på frukosten när en halt skalbagge kräl/haltar omkring bredvid bordet?!

Underbar söndag

Idag vaknade vi upp till det här - det är ju så här det ska vara!

Så jag och Aramis parkerade oss på en solsäng och njöt av utsikten innan frukost.

Sen blev det massor av bad.

Vi bodde på Baan Siri Resort denna gång, precis som i december och det var helt ok förutom att jag tycker deras frukost bör förbättras med 100%.

Och efter 4 timmars bad och lek i solen kände vi alla att det räckte så då packade vi ihop våra saker, åt lunch och så kom vår bil och hämtade upp oss. Efter 2 timmar och 20 minuter var vi hemma i lägenheten och då gjorde vi en snabb uppackningen innan vi alla tre åkte till Starbucks för kaffe. Eftersom vi inte druckit bra (inte ens ok) kaffe sen i torsdags var det verkligen på tiden!

Regn i Rayong

Idag vaknade vi till det här, spöregn.

Inte så kul men vad gör man?

Det kom fram massor med grodor.

Aramis gillade att promenera med paraply. Efter ett tag skippade vi pyjamasen och han fick spatsera naken men det får ni ingen bild på.

Efter Aramis sovpass slutade regnet och vi kunde bada lite i poolen och sen ta en strandpromenad.

Så här såg det ut efter en himla massa regn.

Aramis hittade små döda fiskar.

Och vi tittade på vågorna.

Sen blev det tidig middag då vi var vrålhungriga. Massor av thaimat stod på menyn.

Någon var upphetsad över korv, ris och gurka.

Och jag åt kyckling och omelett. Nu häger vi på rummet innan vi ska lägga Aramis och sen blir det häng på verandan med hopp om bättre väder imorgon, nu är iallafall himlen klar!

Och hurra för bästa pappan (min då) som fyller år idag!

Utvilade när helgen börjar

Godmorgon! 

Idag började vi med frukost här (bild) efter en lång natt med mycket sömn. Aramis somnade 20, jag somnade 21 och Micke satte uppe till sent och jobbade. Halv sju vaknade vi och då hade Aramis bara vaknat en enda gång under natten för att han inte hittade sin napp. Så jag och Aramis är härligt utvilade denna fredag! 

Förmiddagen har spenderats i barnpoolen där vi lekt, lekt och lekt, barnet tvingade upp sin mor i dinosaurierutschkanan och det var en hit! 

 Nu sover Aramis, jag ska läsa lite och dricka cola zero och sen blir det poolbus igen innan Micke jobbat klart och vi alla tar helg med en drink eller fruktshake på stranden. Hur ska jag klara mig utan dessa strandsemestrar?

Atlanta Hotell, Bangkok

Igår kväll besökte vi ett ställe vi länge velat kollat in men aldrig kommit oss för att gå till, nämligen Atlanta Hotell på Sukhumvit soi 2. Det här är inget hotell man bara går förbi och slinker in, utan det syns knappt utifrån, ligger i hörnet av soien och vet man inte vad som döljer sig innanför går man nog obemärkt förbi. 

Atalanta Hotell slog upp portarna på 50-talet och sedan dess har tiden stått stilla där inne. Det är som att gå in i serien Mad Men och lämna Bangkok bakom sig. Deras pool var Bangkoks första när den byggdes 1958 och den ser exakt lika ut nu som då. 

Det spelas endast musik från 30, 40 och 50-talet. Restaurangen serverar samma mat som de hade på menyn när de öppnade, de har mycket vegetarisk mat, stor trädgård med katter och sköldpaddor och noll tolerans mot droger, prostitution och dåligt uppförande. Deras hotellobby är den mest fotograferade i hela Thailand och ja, det här stället är verkligen värt ett besök. Vi testade deras restaurang för middag (som egentligen bara är öppen för deras gäster men det var inga problem att få bord). Vi åt thaimat, Aramis testade deras milkshake och betyget blir väldigt gott (dock starkt) och väldigt prisvärt. Men nej, barnvänligt var det väl kanske inte...

Koh Samet 2012

Här kommer lite fler Koh Samet bilder - antagligen de sista för en lång tid då vi nog inte kommer åka tillbaka på länge. Tyvärr har ön tappat mycket av sin charm, det lilla och genuina är borta, folket som jobbar där är inte längre lika vänliga utan mer blasé mot turisterna, stränderna är överbefolkade med svenskar och ryssar och nej tror vi får leta upp en ny favoritö. Det enda jag fortfarande vill uppleva på Koh Samet är 5 stjärniga Paradee Resort med privata pooler, två privata stränder och service som tydligen är bättre än på lyxhotellen i stan. Men då får jag spara ett tag :)

A somnade under en sarong innan båten ens startat.

Aramis beställer pannkaka på stranden.

Små små fötter i sanden.

The viewpoint.

Fångar solnedgången.

Micke poserar på stranden.

Koh Samet bilder

Koh Samet dag 3. Det är svårt att blogga om Koh Samet nuförtiden för vi gör typ samma sak varje dag vi är och njuter av det lugna livet. Frukostbuffé, strandhäng, vila med Aramis, lunch, strandhäng, massage, dusch, middag, läggdags för Aramis och vuxentid för oss - så ser en helt vanlig dag ut. Här kommer lite bilder från dess dagar;

Jag köpt en ny, superfin blå bikini som visade sig vara fö stor. Allt annat i Thailand är minsann för litet men bikinis sys tydligen upp efter modell större (såklart one size).

Jag med en drink vid solnedgången.

Aramis i sin stora sandlåda.

Ljuvlig lunch.

Micke.

Jag har haft fotoskola med Mickes pappa och är nu mästare på mörkerfoton som ni ser!