När man blir sjuk på Bali

/

Att bli sjuk när man är på resa är ju det sista man vill ska hända. Men det händer och vi har gjort vår beskärda del av läkarbesök i Thailand, det har bland annat varit öroninflammation, feber och uppskuren fot på grund av korall. Det har varit väldigt smidigt då Thailand är så väldigt turistanpassat med läkare på varje liten ö och inget jätteallvarligt har inträffat.

När vi var på Bali var vi mer osäkra på hur läkarvården såg ut och här blev Aramis rejält sjuk.

Det började på kvällen i Sanur, dagen innan vi skulle åka upp till Ubud. Aramis hade hög feber och ont i magen, fick alvedon och sov hela natten. På morgonen hade han 39,8 i feber och väldigt ont i magen, jag var övertygad om att det var maginfluensa - den ökända bali belly alla varnade oss för.

Eftersom vi skulle upp till Ubud (och de större sjukhusen ligger söder ut) kontaktade jag hotellet som sa att läkarmottagningen i Sanur öppnade 10. Vi kunde inte vänta till dess då vår taxi till Ubud skulle komma innan så jag tjatade till mig att hotellet kunde ringa en jourhavande läkare som kom till vårt rum. Inom en timme var han på plats, undersökte Aramis och sa att han trodde det rörde sig om blindtarmen. Jag tog det hela med ro, tänkte att det absolut inte kunde stämma utan att han bara ville tjäna pengar på oss. (Det är inte alltid positivt att vara resvan, luttrad och tro man ser igenom det mesta.) Läkaren ringde sjukhuset i Denpesar, Kasih Ibu General Hospital och fixade en ultraljudstid till oss vid lunch. Vi andra packade ihop och satte oss i taxin till Ubud, övertygade om att Micke och Aramis skulle komma direkt efter undersökningen.

Jag kontaktade SOS International direkt för utan bevis på försäkring skulle inte en enda undersökning ske. Jag pratade länge med världens snällaste person som lovade att ringa tillbaka till mig inom kort.

Undersökningen visade att ja blindtarmen var förstorad och med största sannolikhet inflammerad. SOS International ringde tillbaka till oss och sa att det bästa sjukhuset på Bali är just Kasih Ibu General Hospital Denpasar och det är detta sjukhus de samarbetar med. För att fler undersökningar skulle ske behövde SOS International maila över alla våra försäkringar till sjukhuset och säga ja till att fler undersökningar fick göras. Innan detta mail kom lyfte sjukhuset inte en finger.

Fler prover togs, man såg infektion i kroppen, Aramis feber gick inte ned, det gjordes fler undersökningar och han blev kvar över natten. Dagen efter gav läkaren oss två val, antingen antibiotika med dropp i 3-5 dagar (och hoppas på det bästa) eller så är det operation som gäller. I samråd med SOS International bestämde vi oss för att prova antibiotika, det första jag fick upp vid googling var “Undvik operationer i Indonesien om du kan” vilket inte gjorde mig lugnare.

Aramis blev kvar 3 dagar på sjukhus, jag och Micke byttes av att vara med honom och åka fram och tillbaka från Ubud, så här i efterhand skulle vi bara stannat i Sanur men det var svårt att veta då. Febern gick ned, SOS International fick alla resultat från prover som gjordes skickade till sig och vi hade tät kontakt. Dag 4 var Aramis pigg, han hade ingen feber, prover visade ingen infektion, jag hade ett långt samtal med läkare och SOS International om att nu verkade allt vara i sin ordning och vi kunde fortsätta vår semester. Vi firade!

Vi åkte upp till Ubud, badade, gick ut och åt middag och gick sedan o la oss. Då fick Aramis jätteont i magen, kräktes, hade feber igen och vi förstod att det var bara att åka tillbaka till sjukhuset. Klockan var 01 på natten, det tog tid att hitta taxi och det är minst 1,5 timme från Ubud till Denpasar. Jag försökte nå SOS International och vår läkarkontakt där vilket inte var det lättaste vi denna tid. När Aramis kom fram till sjukhuset bestämde de direkt att operation skulle ske dagen efter så ingen mat eller dryck skulle ges. Han fick smärtstillande och låg på en bår bakom ett skynke på akutmottagningen och väntade på läkare skulle komma kl 08. När läkaren väl kom var det ytterligare väntan på att SOS International skulle säga att ja de får operera och att försäkring täcker detta. På förmiddagen blev vi upprullade till eget rum igen (samma som vi haft tidigare) och framåt eftermiddagen blev det titthålsoperation. Det var första gången Aramis skulle sövas och jag var ett vrak men läkaren var ett superproffs, pratade bra engelska och gick igenom exakt vad som skulle hända. Allt gick jättebra och efter operationen fick vi hela operationen inspelad på dvd. Vi stannade på sjukhuset ytterligare en natt innan vi fick lämna stället med uppmaning att ha koll på att sår läker som de ska, återbesök efter 5 dagar och inget bad innan dess.

Jag är så väldigt nöjd med all sjukvård på Bali och kontakten med SOS International men det var mycket att hålla koll på just där och då. Här är några saker att tänka på om du blir sjuk på Bali:

 

  • Ha alltid en extra bra reseförsäkring, snåla aldrig på detta!

  • Kontakta SOS International direkt. Tänk på att det kan vara svårt att få tag på läkare /direktkontakt om tidsskillnaden är stor.

  • Kasih Ibu General Hospital Denpasar är ett fantastiskt sjukhus om du har försäkring – vad det kostar utan försäkring kan jag inte uttala mig om. Vänd dig hit direkt och gå inte genom små turistkliniker.

  • Läkarna på Kasih Ibu General Hospital är extremt duktiga, pratar bra engelska och du får till och med Whats app nummer direkt till läkaren så du kan fråga alla dina frågor när helst du vill.

  • Se till att ta papper och kvitton på allt så du kan skicka in till försäkringsbolaget och få tillbaka det mesta.

  • Du kan inte ansöka om VAB om du är på semster utanför EU.