Fenomenet rastplatser

När vi åker till Småland från Stockholm brukar vi stanna på olika rastplatser. Vi försöker undvika vägkrogar och hamburgerkedjor om möjligt; mest på grund av att det varken är gott, prisvärt eller tidsmässigt bra med långa köer.

Det finns väldigt många fina rastplatser i Sverige med fräscha toaletter, lekplats till barnen, sjöutsikt, bra med bord etc men det jag kan sakna är att det inte finns något att köpa, inte en endaste kiosk eller maskin om du glömt kallt vatten, kaffe eller frukt Och då menar jag inte att det ska finns en hutlös dyr bensinmack bredvid eller en glasskiosk utan mer som det ser ut i Asien.

När vi bodde i norra Thailand gjorde vi otaliga resor till Burma, bussresor som tog ca 8 timmar enkel väg. Där stannade bussen alltid på rastplatser där folk från byn sålde vattenmelon, apelsiner, färskpressad juice, kokosnötter - allt för att dryga ut sin kassa. Och det var aldrig dyrare än i byn, de tog inte 100 kr för en juice bara för att de var utan konkurrens men det var perfekt för oss som på den tiden inte var så planerade och oftast missat detta med matsäck.

En rastplats utanför Mjölby.

På en rastplats i norra Thailand.

Tänk vad trevligt om det satt personer och sålde jordgubbar, hallon och hembakat bröd på en rastplats i Sverige. En någon slår upp en liten lanthandel på en rastplats längs med E4:an. Ja det är sånt jag saknar när vi färdas mil efter mil genom detta land. Ställen med själ och kärlek och inte halvfabrikat eller en rastplats som ekar tom så när som på lastbilar och prassel av hemmagjorda smörgåspaket.