Att väcka idrottsintresse hos yngre barn

Aramis har spelat fotboll hela våren och det fortsätter nu i höst. En eftermiddag i veckan samlas runt 100 stycken 4-5 åringar på en stor fotbollsplan för att delas upp i mindre grupper om 10 och träna vad som kallas Fotboll Lek och Lär. Det är föräldrar som tränar barnen och de gör allt från leker kull till att skjuter på små mål och avslutar med match (vilket kanske 3 av 10 förstår hur det går till). Vi har varit väldigt nöjda med detta upplägg, det är på en lagom nivå för små barn och enligt mig är meningen med detta att väcka intresse, ha roligt och röra på sig. Inte att se vilka som ska platsa i eliten om några år.

Under sommaren var det uppehåll och vi blev då erbjudna att gå på sommarfotboll ett par gånger i veckan för en kostnad per gång. Vi anmälde Aramis till ett par tillfällen för att hålla intresset vid liv men vi deltog endast en gång då det var katastrofdåligt. Man samlade barn mellan 4-10 år och förväntade sig att de skulle dribbla, öva på skott och nickar samt spela match på riktigt. De som tränade barnen var runt 18-20 år och hade inte en aning om barn, pedagogik eller glädje utan det var mer att heja på de barn som hade bollen mest och göra high five med dem. De barn som var yngst hade ingen aning om vad de gjorde där eller vad de skulle göra. Tyvärr dödade det tillfället glädjen hos Aramis och han gick därifrån med orden att han aldrig mer ville spela fotboll. Tack och lov fick jag iväg honom i måndags på den "vanliga" träningen och han insåg att där var det faktiskt roligt.

Jag tycker detta är något som är väldigt vanligt, iallafall i Stockholm. Man tar hutlösa priser för knatteskutt, sportscamp, babysim och dans men ledarna är ofta ungdomar som har det som helgjobb, som inte alls är vana med barn och som inte fått tydliga instruktioner i vad som krävs. Vi testade också någon form av lek/gymnastik på söndagar ett tag där föräldrarna själva var mer med än 17-åringen som faktiskt skulle vara ledare.

Så tack och lov för dessa föräldrar som ställer upp som tränare, som faktiskt har egna barn och som uppmuntrar alla barn och inte bara de som har mest talang.