ny bil

Vi har äntligen köpt en ny bil. Eller inte jag men jag är välkommen att köra den när jag vill. Vilket är aldrig. Jag kör ju inte bil. Förutom i småstaden. Men jag är väldigt glad att vi har en ny fin bil som är större än de flesta andra bilarna, som det inte är något problem att storhandla i och den gör IKEA-besöken till en dröm. Den är fin, glänsande svart, tyvärr inte automatisk men klarar av terräng, är säker och väldigt skön att sitta i. Och denna bil är det.

Volkswagen är nytt för mig. Aldrig kört innan och aldrig kört en sådan stor bil innan. Inte helt lätt att fickparkera men det är något jag ändå aldrig gör och Micke är kung på det. Jag önskar att jag älskade det här med bilkörning. För jag gillar fina bilar. Men jag tycker trafiken i Stockholm är lika med självmord. Folk hetsar, det tutas, bilar kastar sig mellan filer och det är road rage på hög nivå med fingrar i luften knytnävar genom rutorna.

Detta med att jag inte kör bil kan också ha att göra med att jag inte behöver. Vi bor i stan, jag går till jobbet, vi åker tåg till mina föräldrar och vi går inte under för att att jag vägrar sätta mig i förarsätet. Men en dag kanske även jag kan susa ut på motorvägen, höja musiken till max och bara njuta av att susa fram.

Jag drömmer ju om att bila från kust till kust i USA och det blir ju extra dyrt om jag måste hyra in privatchaufför.