tisdag

Efter en natt där jag kan räkna sömnen jag fått på med hjälp av fingrarna på en hand är jag mer död en levande. Men mest synd är det ju inte om mig utan om barnet som hostar oavbrutet och då menar jag hela tiden samt kräktes i sängen. Det tar liksom inte slut. Vi har en inhalator till honom med slemlösande medicin men han vägrar att använde den och att tvinga en 2,5 åring med våld att ha en inhalator i ansiktet och ta 3 djupa andetag går sådär. 
Tack vara Aramis fina farmor kommer jag iallafall få 4-5 timmars jobb gjorda då hon tar hand om sjuklingen på förmiddagen den här dagen.
Hoppas ni andra är friska i denna iskyla som drabbat Stockholm och Sverige.