18 månader

Från 1 vecka...

till 1,5 år och snabbt gick det!

För några dagar sedan blev Aramis 18 månader och han är ju verkligen ingen bebis längre utan en liten person med egen vilja. Mycket egen vilja. Han har ett temperament som få; att elefanten inte går in i duplobilen eller att bollen inte får plats i grävskopan kan leda till raseriutbrott. Slår man av datorn efter att han har fått kolla på Babblarna 10 ggr blir han skitarg och bankar och slår. Att han testar gränser är bara förnamnet. Men å andra sidan är han mer gosig än någonsin, vill kramas och pussas, ligga nära, nära på natten, sitta  ergon mest hela tiden och jo mammigheten håller i sig.
Talet är på gång med raketfart och vissa ord förstår man men tyvärr inte allt som blubbar ur honom hela dagarna. Just nu är hans favoritmat ris, tofu, majskolvar, korv, vattenmelon, mango och pandakex med jordgubbssmak. Aramis har tidigare aldrig varit intresserad av tv/film men han just upptäck Spöket Laban filmerna, de som är runt 5 min per avsnitt, och hoppar upp och ned av glädje bara man nämner Laban. Han gillar när man läser Totteböcker och vill gärna att man tittar i Duplokatalogen med honom minst en gång om dagen. 

Sömnen blir bättre och bättre och just nu somnar han runt 19:30, vaknar ett par gånger per natt och har sovit klart runt 06. Han sover fortfarande runt 2 timmar på dagen och nattningarna är ljuvliga i jämförelse med tidigare - på dagen är han så trött att han somnar inom 5 minuter och på kvällen får han en flaska välling och när den är slut får man sjunga och vyssja lite och sen sover han inom 10 minuter. (Jag vet att detta är mycket riskabelt att skriva då det säkerligen kommer ta en timme att lägga honom imorgon..)

Sammanfattning; 1,5 års ålder är en prövning för tålamodet (att sitta ned och äta en hel måltid utan att känna sig stressad verkar ligga långt bort i framtiden) men så värt det för det här med att ha barn blir verkligen bara roligare och roligare.