Egentid men ändå saknad

(Bild: Aramis igår - fotat av proffset Pauline!)

Strålande torsdag, 25 grader och jag är helt själv hemma i lägenheten. Micke och Aramis har åkt till landet och jag tar tåget dit i helgen för att få lite semester ensam på hemmaplan först. Jag tyckte till en början att det var en strålande idé men nu är jag inte riktigt lika säker. Jag saknar redan lilla Aramis och även om jag vet att han har det hur bra som helst med sin pappa, farmor och farfar så är liksom livet så tomt när han inte är här. Ingen som drar i mig med en djurbok i handen, ingen som lyser som solen när jag kommer in i rummet och ingen som klappar mig på huvudet när jag ska vakna. 

Men dessa dagar kommer att gå snabbt det är jag säker på; jag ska sova, läsa, njuta av solen och umgås med kompisar och jag behöver det. Jag kickstartar dagen med att åka och möta min brorsa, luncha med Rebecca och sen ikväll hänga i solen på uteservering med lite fina sjöstadsmammor. Som ni hör kommer jag inte ha en sekund över så bäst att hoppa in i duschen!