En olycka kommer sällan ensam

Jag tror vi kan sammanfatta dagen med att det inte riktigt var min dag. Först ett tandläkarbesök som inte gick min väg, sjuk tand, mycket mer som måste göras och väldigt mycket mer som ska betalas. Sedan iväg till tågstationen för att inse att alla tåg mellan Stockholm och Borlänge (och alla stopp där emellan som Arlanda, Uppsala, Sala...) var inställda. Det var säkert 500 personer på perrongen som väntade utanför och på tåget som skulle till Borlänge och Peace and Love. Det var lika många liggunderlag, grillar, tält och vindunkar som människor. Jag trodde in i det sista att mitt tåg till Stockholm skulle gå eftersom inga andra uppgifter gavs men när tåget anlände fick alla gå av och vänta på ersättningsbussar i 30 graders värme. SJ skyllde på misstänkt spårfel eller solkurva mellan Sala och Uppsala, jag vet inte om det stämde. Jag kände inte för att vänta på ersättningsbuss och åka den själv (utan att kunna gå omkring, hänga mellan vagnarna, roa sig i restaurangvagnen etc) med Aramis när han är som tröttast innan läggning - så nu är biljetterna ombokade till imorgon bitti, då hoppas jag felet är löst så vi hinner hem till 1 års kontrollen på BVC samt lunch med Micke. Men med risk för att låta som en pensionär, SJ klarar inte av snö och is, de klarar inte av höst med regn och löv och inte heller sommar och sol. Det finns en del att jobba på.

Men Aramis fick kvällsbada i poolen och var en solstråle.