Mr Speedy

Aramis och jag har lite rutiner på morgonen, saker vi gör varje dag. Går upp mellan 06-06:30, äter frukost, säger hej då till Micke, sen sover A mellan 08-09 och jag surfar, plockar, diskar, bäddar - lite efter hur lusten faller på. Vid 09 duschar jag och A sitter i sin matstol i badrummet och leker, sen kommer det kritiska momentet då vi ska klä på oss. Att klä på A är inga problem men när vi kommer till mig går det inte att lämna honom utan uppsikt då det betyder; fingrar i eluttag, lådor som dras ut, sladdar som det äts på. Jag brukar då placera honom i spjälsängen (jo lekhagar kan vara bra ibland...) och han sitter där snällt och äter på spjälorna, leker med nappen eller drar i spjälskyddet.
 
Men igår kände han att detta inte är tillräckligt, varför sitta när man kan ställa sig upp? Han är bara 6 månader men det stoppar honom inte och det är läge att sänka spjälsängen i helgen tror jag. Fortsätter det så här kommer han gå innan snön är borta. Och jag hör till dem som inte tycker att en för snabb utveckling alltid är utav godo. Jag får ofta höra att han är så snabb i sin utveckling, åh vad roligt att han redan kryper osv men jag vet inte jag... Visst är det roligt att han lär sig nya saker men han hinner ju inte vila mellan varven det lilla livet. Han lärde sig krypa framåt och sitta själv under två dagar och nu, någon vecka senare, börjar han ställa sig upp - inte konstigt att han inte sover längre än 3-4 timmar i sträck på nätterna. Han måste ju vara helt slut samtidigt som kroppen/hjärnan går på högvarv.