Innan Aramis var född köpte jag tre plagg till honom, en dinosauriedräkt, en bidräkt och en Barbapappabody. Bodyn har han aldrig använt för jag blev less på Barbapappa redan innan Aramis föddes då jag insåg att de oformliga figurerna finns överallt. Dinodräkten och bidräkten har varit för stora tills nu och när han nu kan ha dem kan jag liksom inte hitta ett användningsområde för dem.

Som ni ser är han sjukt söt i sin dräkt men knäppningen är superjobbig, jag vet inte hur skön den är och jag får känslan av maskerad.

Skulle vi på halloween fest skulle ju saken vara klar, men vi firar ju aldrig halloween. De funkar inte som pyjamas och bebisar har ju inte myshemmakläder på samma sätt som vi vuxna har på söndagkvällen.

Med detta vill jag säga; saker kan se väldigt fina ut på en galge när man är gravid men i verkligheten funkar det inte sådär jättebra. Jag skulle inte uppskatta om någon tvingade mig att gå i bidräkt en hel dag (får vibbar från Blind Melon videon) för att bli tittad på och jag tror inte min son heller gillar det. Och eftersom han inte kan prata än och det är vi som klär på honom kommer vi fortsätta med tema less is more; mycket vita bodys, jeans, enfärgade/randiga plagg och inte så mycket plysch, sammet och galna mönster.