instängd
/
Jag är galet arg och inlåst!
Tio i elva var jag och Aramis klara för avfärd mot föräldragruppen. Jag hade stressat som ett djur med matning, blöjbyte, sminkning och annat. Ner med Aramis i overall och åkpåse, på med min vinterjacka och mössa och ut i trapphuset. Bebisen gallskriker och jag svettas. Trycker på hissen. Händer noll. Trycker igen. Inget. Blir skitsur för tror någon håller hissen på något våningsplan. Bebisskriket tilltar. Jag springer 4 trappor ned för att kolla vilken idiot som inte släpper hissen men hittar ingen. Upp till i igen som lugnar sig lite efter napp, lite vyssjning och vagnskak. Springer upp 4 trappor för att hitta den som ska få en utskällning men finns ingen där heller. Nu är klockan 11 och jag befarar att jag kommer missa träffen. Går in i lägenheten igen, dryper av svett och slänger av mig täckjacka och mössa. Bebisen lugnar sig och somnar nästan av allt tumult. Jag ringer min fastighetsvärd och skäller efter noter. Får svaret att de ska kolla upp och återkomma. En timme passerar och inget händer. Jag är inlåst på våning 4, kan inte ta mig ut och ser den enda dagen av vuxet sällskap försvinna i horisonten. Ringer upp värden igen, blir kopplad till fastighetsskötaren som säger att han inte hört något om detta men han kan ändå inte göra något, jag måste ringa hissbolaget. Jag ber om nummer, men nej det har inte han det står i hissen. Skriket han får tillbaka av mig när jag säger att hissen är ju trasig och rör sig inte är ett avgrundsvrål. Tillslut går han med på att han försöker ringa dem och lösa situationen men att jag inte ska räkna med att de hinner med det idag! Ute skiner solen, jag är instängd med en tjurig bebis som borde sova och livet kunde vara bättre.
Tur i allt detta att jag just fått hem en enkät som ska fyllas i angående vår fastighetsvärd och deras service, räkna med lågt betyg på alla punkter.
Och ja jag klagar och är hur bitter som helst just nu för det här är min blogg och även fast barn i andra delar av världen har det värre så kan jag inte fokusera på det just nu!
Tio i elva var jag och Aramis klara för avfärd mot föräldragruppen. Jag hade stressat som ett djur med matning, blöjbyte, sminkning och annat. Ner med Aramis i overall och åkpåse, på med min vinterjacka och mössa och ut i trapphuset. Bebisen gallskriker och jag svettas. Trycker på hissen. Händer noll. Trycker igen. Inget. Blir skitsur för tror någon håller hissen på något våningsplan. Bebisskriket tilltar. Jag springer 4 trappor ned för att kolla vilken idiot som inte släpper hissen men hittar ingen. Upp till i igen som lugnar sig lite efter napp, lite vyssjning och vagnskak. Springer upp 4 trappor för att hitta den som ska få en utskällning men finns ingen där heller. Nu är klockan 11 och jag befarar att jag kommer missa träffen. Går in i lägenheten igen, dryper av svett och slänger av mig täckjacka och mössa. Bebisen lugnar sig och somnar nästan av allt tumult. Jag ringer min fastighetsvärd och skäller efter noter. Får svaret att de ska kolla upp och återkomma. En timme passerar och inget händer. Jag är inlåst på våning 4, kan inte ta mig ut och ser den enda dagen av vuxet sällskap försvinna i horisonten. Ringer upp värden igen, blir kopplad till fastighetsskötaren som säger att han inte hört något om detta men han kan ändå inte göra något, jag måste ringa hissbolaget. Jag ber om nummer, men nej det har inte han det står i hissen. Skriket han får tillbaka av mig när jag säger att hissen är ju trasig och rör sig inte är ett avgrundsvrål. Tillslut går han med på att han försöker ringa dem och lösa situationen men att jag inte ska räkna med att de hinner med det idag! Ute skiner solen, jag är instängd med en tjurig bebis som borde sova och livet kunde vara bättre.
Tur i allt detta att jag just fått hem en enkät som ska fyllas i angående vår fastighetsvärd och deras service, räkna med lågt betyg på alla punkter.
Och ja jag klagar och är hur bitter som helst just nu för det här är min blogg och även fast barn i andra delar av världen har det värre så kan jag inte fokusera på det just nu!
