kulturtoppar/floppar

Häromdagen satt jag på Suda och åt lunch med Sarah (Skottland), Olivia (Schweiz) och Alicia (Thailand). Vi babblade på om allt möjligt medan vi åt pad thai, fried seabass, tom yung kung och sukiyaki. Alicia frågar oss vad som är bäst/svårast med att bo i Bangkok om man kommer från Europa.

Vi kom fram till att det bästa med att bo här är helt klart:
1. Det enkla livet. Du kan äta billigt, gå på bio när du vill, du slipper laga mat hemma, man går på massage/manikyr när man känner för det, simmar i sin egen pool och många har både städerska, chaufför, nanny och någon som lagar mat hemma.
2. Vädret. Även om det ibland är påfrestande med värmen så är det en fördel att nästan alltid veta att det är sol ute. Du kan åka till stranden på helgen utan att kolla väderleksrapporten och du kan anordna poolparty och veta att det blir uppehåll. Just närheten till stränderna är ett extra plus.
3. Billigt och lätt att resa från Bangkok. Det är en hub i Asien när det gäller flygtrafik och lågprisflygen lämnar Bangkok var 10e minut för att några timmar senare landa på Bali, Hong Kong, Vietnam, Singapore och Malaysia.
4. Nya vänner som man aldrig skulle träffa i Stockholm. Mina bästa vänner här kommer från Sverige, Skottland, England, Holland, USA och Australien – man blir mer öppen som person och lär sig så mycket om andra kulturer.

Vi enades också på ca 5 sek om fyra saker som vi alla tycker är ganska påfrestande:
1. Prostitutionen, vidriga och fulla falangmän (thailändare med för den delen) och att se denna kvinnohandel pågå när du går till jobbet, när du ska äta middag, när du sitter i en taxi prövar ditt psyke enormt. Som falangkvinna är du i minoritet i alla avseenden.
2. Att man varje dag får känslan av att thailändarna egentligen inte vill ha en enda falang i landet. När man frågar en fråga möts man av en suck, det rynkas på näsan, de ständiga försöken att lura dig på pengar, de pratar över huvudet på dig/om dig och vägrar oftast se att du vill betala/ha hjälp/försöka gå förbi/komma in på tåget etc.
3. Ordet cannot. När man vill ha hjälp med bankärende, internet som inte fungerar, kläder som inte passar eller posta paket. När man vill byta ut vaniljglass mot choklad, få laxsushi istället för räka, klippa 5 cm och inte en dm möts man ständigt av ordet, Sorry cannot madame.
4. Att det är så otroligt svårt att få thaikompisar. Ingen utav oss har några tjejkompisar, förutom Alicia, som är thai. Det är som de verkligen inte är intresserade av att lära känna oss. Alicia trodde mer det berodde på att de inte vågar prata engelska men jag vet inte…

Alicia själv sa det jobbigaste för henne som är ihop med en kille från England är att alla tar för givet att hon är köpt. Vare sig de är i Bangkok, Phuket eller England känner hon att folk tittar nedlåtande på henne och inte ens ger henne en egen meny på restaurang etc. Väldigt intressant att få höra hur det är från det andra perspektivet.

Hur känner ni andra som bor här i Bangkok? Är detta typiska grejer för att vi är tjejer runt 30 eller håller ni med?