sleepy drive

När jag åker till barnhemmet på eftermiddagarna åker jag alltid minibuss från Victory Monument. Det fungerar som lokalbuss fast den stannar på lite färre ställen, kostar 5 bath extra och går väldigt mycket snabbare. Ibland så snabbt att jag är lite rädd kan tilläggas. Jag är egentligen emot minibussar och skulle aldrig åka minibuss en längre sträcka som till öarna men när det handlar om 15 minuter kan jag stå ut. Med åren har jag utvecklat något form av klaustrofobi vilket gör att jag endast kan sitta på speciella säten i bussen. Att sitta längst bak är helt uteslutet för då börjar jag tänka på hur illa till jag sitter om vi skulle krocka, jag blir kallsvettig och måste kasta mig ut. Detta händer också ibland i hissar, i skytrain under rusningstrafik, om jag inte kan röra benen inne i biosalongen och i solarium (tur att jag inte använder dem längre).

Men det jag skulle komma till var hemresan idag med en grå och trång minibuss. När jag kliver på är det bara jag och chauffören i bussen. Jag sätter mig strategiskt på bussen bästa plats, första raden bakom den som kör. På detta sätt har jag nära ut, fönster både fram och på sidan, och jag ser chaufförens blick i backspegeln. (Kalla mig paranoid, men sån är jag.) Jag märker att han kör väldigt sakta och när jag tittar i backspegeln ser jag att han sitter och somnar till. Vi kör förbi några hållplatser och ingen kliver på och mellan två busshållplatser somnar han faktiskt på riktigt. Bussen kör snigelfart på vägen och jag känner min panik, måste ur denna buss! Jag slår till honom på axeln så han rycker till. "Are you tired" frågar jag högt och tydligt. "Ahhh???" får jag till svar. "Tired?" skriker jag tillbaka och visar med en gest att han kör med slutna ögonen. "No, no, ok" kommer tillbaka. För att försäkra honom om att jag har koll på honom säger jag "ok?" extra högt och nickar in i backspegel med en blick som säger I´m watching you. Ett mumlande ok kommer tillbaka. Sedan kliver tre till personer på bussen och vi kör ut på motorvägen och mot Victory Monument. Jag släpper inte backspegeln med blicken för en sekund. Detta är inte första gången det händer då jag åkt otaliga nattbussar som svängt lite hit och dit men det är första gången jag faktiskt sett när chauffören somnar. Jag vet att thailändare säkerligen är jordens tröttaste folk och kan sova överallt men på en buss man själv kör är det inte ok!

För övrigt är det väldigt svårt att vara säker i Bangkoks trafik då taxi och bussar saknar säkerhetsbälte, motorcykeltaxi åker man utan hjälm då det nästan aldrig finns någon hjälm att tillgå och att de flesta kör efter sina egna regler hjälper inte heller.

Japanfakta: Japan består av 6800 öar och är till ytan dubbelt så stort som Storbritannien. På denna yta bor 127,7 miljoner människor men eftersom stor del av Japan är berg så trängs dessa personer på en betydligt mindre yta.