Idag hände det grejer. Efter att mitt liv stått still i några dagar då jag jobbat framför datorn så mina ögon blivit röda så har mitt liv varit händelsefattigt. Men imorse vid 09 när jag stod och rörde i frukostgröten ringde det på dörren. Först tänkte jag inte öppna då min klädsel bestod av pyjamasbyxor och linne, mitt hår stod åt alla håll och jag fortafarande hade kuddavtryck på kinden. Men jag är glad att jag tog mod till mig. Utanför stod fyra brittiska poliser och visade sina polisbrickor. De frågade om någon vid namn Christopher XXX bodde i vårt hus. Jag svarade nej och fick då titta i en av polismännens pärmar om jag kände igenen man på en bild. Fortfarande var svaret nej. Sedan fick jag svara på lite frågor om affären som ligger dörr i dörr. När den brukar vara öppen, när den senast var öppen, om jag visste hur ägaren såg ut etc. Sen var det lilla förhöret slut och de tackade för min medverkan. Men det var häftigt, som hämtat ut TV serien The Bill!! Det hade varit ännu häftigare om Christopher faktiskt hade bott här. Men det grämer mig att jag fick besök av fyra uniformerade män och öppnade i pyjamas. Hade jag öppnat i dräkt och glasögon hade jag kanske fått vara med och lösa gåtan med denna efterlysta man.
Come Fly with Me - en reseblogg
En reseblogg- weekendresor, stränder, storstäder, restauranger, hotell och att resa med barn. Expert på Thailand.
Come Fly with Me är en reseblogg skriven av mig Towe Ahlin och är Sveriges största reseblogg om Thailand. Jag skriver också om att resa med barn och utan, om weekendstäder, om långresor, om storstäder och sandstränder. Jag älskar hotell och livet på resande fot. Du når mig på info@comeflywithme.se
Idag hände det grejer. Efter att mitt liv stått still i några dagar då jag jobbat framför datorn så mina ögon blivit röda så har mitt liv varit händelsefattigt. Men imorse vid 09 när jag stod och rörde i frukostgröten ringde det på dörren. Först tänkte jag inte öppna då min klädsel bestod av pyjamasbyxor och linne, mitt hår stod åt alla håll och jag fortafarande hade kuddavtryck på kinden. Men jag är glad att jag tog mod till mig. Utanför stod fyra brittiska poliser och visade sina polisbrickor. De frågade om någon vid namn Christopher XXX bodde i vårt hus. Jag svarade nej och fick då titta i en av polismännens pärmar om jag kände igenen man på en bild. Fortfarande var svaret nej. Sedan fick jag svara på lite frågor om affären som ligger dörr i dörr. När den brukar vara öppen, när den senast var öppen, om jag visste hur ägaren såg ut etc. Sen var det lilla förhöret slut och de tackade för min medverkan. Men det var häftigt, som hämtat ut TV serien The Bill!! Det hade varit ännu häftigare om Christopher faktiskt hade bott här. Men det grämer mig att jag fick besök av fyra uniformerade män och öppnade i pyjamas. Hade jag öppnat i dräkt och glasögon hade jag kanske fått vara med och lösa gåtan med denna efterlysta man.
