min morgonresa

Resan till mitt jobb pa morgonen bjuder pa bade det ena o det andra. Jag blir oftast irriterad pa minst en sak, glatt overraskad av nat annat och ibland kan man till och med brista ut i ett gapskratt fast klockan inte ens ar 07. Mest blir jag irriterad over personers frukostvanor. Pa tunnelbanan vid denna okristliga tid ser jag oftast personer som dricker ol, oppnar sin 2 liters coca cola, slukar en snickers etc. Men det varsta ar de som ater chips. Nar man rakar sitta bredvid nagon som proppar munnen full av bacon chips eller chips med nan acklig ostsmak sa vill jag krakas pa Jubilee line. Jag mar daligt. Jag vill lara folk har om frukostvanor. Jag vill bjuda dem pa grot och grovt brod med ost. Men de verkar inte forsta sitt eget basta..
Nagot som gor mig forvanad nastan lika ofta ar hur artiga brittiska man ar. 99% av alla skulle aldrig dromma om att satta sig ned pa ett tomt sate om jag star bredvid. Och det gillar jag. Jag alskar att fa fragan "do you want to sit down love"? Antligen lite gentlemanna beteende.Och saklart tackar jag ja varje gang!
De fa ganger jag gapskrattar sa dar tidigt pa morgonen ar nar nagon ramlar. Igar bromsade taget in sa hastigt att en dam rasade rakt i knat pa en gammal man fran Indien. Da skrattade jag. Idag var det sa mycket resvaskor i vagen att en man fastnade i en vaska med byxbenet och kom inte loss
och saklart var han superstressad och borjade skalla, men byxan lossnade inte for det. Det frambringade aven ett skratt. Som ni hor ar varje morgon ett aventyr har i the capital of Europe.