en dag med mig

Jag jobbar sjukt mycket just nu men det är kul att jobba efter 4 månader utan jobb. Vet att jag pluggat i en utav de månaderna men ändå inte riktigt samma sak. Ska här försöka sammanfatt en helt vanlig dag. Går upp 07:30 för att äta frukost och kolla igenom schema för dagen. Hoppar på motorcykel o styr den mot mitt första jobb. 09:00-11:30, engelska på Kindergarten. 3 lektioner med 3, 4 och 5 åringar. Jag lär dem siffror och hälsningsfraser denna morgon. Försöker få barnen att säga three och tree på rätt sätt. Jag gör lekar som aldrig förr. Vad sägs om "1,2,3,hop,hop,hop, 4,5,6 lets stop". Barnen tycker det är roligare att hoppa och titta på mig än att räkna men det ok. Fortsätter leka och sjunga och det finns ingen AC så efter 5 omgångar av head and shoulders knees and toes rinner min svett och det är dags att öva på Goodbye.Bästa ögonblicket idag var när den lilla tjejen på 3 år med Downs syndrom som suttit tyst i ett hörn plötsligt både rör vid huvud och axlar på sista head and shoulder låten.





Hoppar på motorcykel för lunch, välsmakande ris med kyckling för 5 kr.













Åker genom den trånga trafiken och klämmer in motorcykeln mellan bilar och tuk tuks.











Åker till nästa ställe NES, New Zeeland education service. Har lektion med 2 10 åriga killar mellan 13-15. De pratar bra engelska och de får intervjua och presentera varandra. Sedan spelar vi wordsnake, övar på uttal och verb. Mitt i lektionen börjar den ena killen skråla på Abbas klassiker "money, money, money". Får mig att gapskratta och han blir rädd. Springer ut från NES för om 20 minuter måste jag vara på andra sidan staden.




Tredje lektionen idag är på Chiang Mai University language centre mellan 15:30 och 17:30. Har lektion med 63 årig man från Japan. Vi övar på comperative och superlatives av adjektiv och på tag questions. Får veta att Japans befolkningssiffra sjunker, att det inte ofta snöar i Tokyo och att Japaner ser Schweiz som drömlandet.Mr Japan har börjat en trevlig tradition, han köper mig en iskaffe varje gång vi har paus. Mycket uppskattat då jag börjar bli hungrig. Men ingen tid att äta för efter lektionen ska jag tillbaka till andra sidan stan igen för att ha lektion.











Motorcykel resa igen..








Är framme vid GEC, Genius Education Centre 18:15. 18:30 - 20:30 har jag engelska med en 19 årig tjej som vill öva upp sin engelska innan hon börjar på universitetet i slutet av april. Vi övar på att använda -ing form och sound joining. Får veta att hon studerar 11 timmar på dag, ska gå ett engelskt program på universitetet och vill bli...flygvärdinna.






20:30 är jag äntligen klar och väldigt hungrig. Åker över den gamla järnbron på vägen hem och där står fiskare överallt.













Äter en snabb pad thai på ett nudelhak vid 21 innan jag åker hem. För att förbereda morgondagens lektioner. Men på något sätt känns det lättare att jobba här. Kan vara för att man åker förbi blommande rosa träd på vägen till jobb, för att man får ägna sig åt sina elever och inte deras föräldrar, för att folk är tacksamma över att man lär dem ett annat språk, för att barn på 3 blir uppspelta och viskar "teacher teacher" när man kommer till jobbet och för att allt är nytt fortfarande.Jag behöver inte göra utvecklingsplaner, behöver inte sitta i möten om kursplaner, slipper stå i en park i snöslask och slipper diskutera hjälmar och annat. Jag gör mitt jobb och sedan släpper jag det. Detta gör mig inte sömnlös och det är en helt ny känsla. Men kan samtidigt sakna att prata med barn om saker och ting. Att fråga dem saker och få veta vad de vill lära sig. Så allt har för och nackdelar.









Trött...