Två dagar har gått på det nya året och jag välkomnar det även om 2017 var ett fantastisk år på många sätt.

2017 besökte jag inget nytt land (jag är en sådan som inte räknar länder, ganska så ointressant tycker jag) men väldigt många ny platser och jag fick besöka mina tre favoritländer, Thailand, Italien och Storbritannien flera gånger om. Att få en hel månad tillsammans med familjen i Thailand var ljuvligt speciellt när vädret var som sämst i Sverige. Det gav mig mersmak för ännu fler långresor med barnen och skola utomlands.

2017 var också året då jag bytte jobb och tog steget in i resebranschen, något jag är otroligt glad för. Jag lär mig massor varje dag, får följa svenskarnas resande vecka för vecka, spana trender, se hur priser går upp och ned och vad som säljer och inte. Mellan jobb hade jag en vecka ledig och då valde jag att resa ensam till Florens i några dagar. En helt fantastisk resa och fler borde prova på det här med att resa ensam.

Barnen blev äldre och Älva kom in i den härliga trotsåldern. Livet med en 2-åring är verkligen högt och lågt och det går från att ville ligga så tätt som möjligt nattetid till att vägra ha på sig vissa kläder på morgonen. Kramigare barn får man leta efter men också mer envist. Aramis började skolan och trivs som fisken i vattnet, han älskar att läsa och matte är favoritämnet. Dettaår har han gått på Parkour och friidrott , detta år blir det simning och friidrott.

Sommaren spenderade vi i Italien och i Småland, Malmö och Sala och jag svor ännu en gång över det där hemska sommarvädret. Vill någon byta hus vid Medelhavet mot lägenhet i Stockholm 1-2 månader i sommar är jag så öppen för förslag.

2017 är också året då jag känner att jag haft för lite tid. För allt. Med heltidsjobb och familj tycker jag det är svårt att hitta tid till blogg, träning, träffa vänner, gå på event och alla dessa resor. Jag försöker kompromissa och maximera mina timmar men ändå tycker jag att alla andra hinner så mycket mer. Mitt första och sista nyårslöfte är att sluta jämföra mig med andra. Vi har alla olika förutsättningar får jag påminna mig om flera gånger per dag.

2018 då?

2018 är året då jag vill börja träna igen. Speciellt tydligt just nu när jag sitter med en ond axel och just blivit dragen i av en kiropraktor. Jag vill göra varsin ensamresa med barnen, eller iallafall Aramis vi får se hur Älvas humör utvecklas - annars kommer hennes tid om ett par år. Jag vill fortsätta att skriva och inspirera till resor och få er läsare att tänka utanför boxen. Jag vill utveckla mitt fotograferande, fortsätta vara pirrigt inför varje ny resa och tacka nej till resor som jag inte blir pirrig av. Vi kommer att fortsätta leta större boende, jag ska sova 8 timmar per natt (drömscenario), jag vill lära mig mer om analysverktyg och tänka mindre på instagramalgoritmer.

Jag har sett många som tackar för att detta skitår är slut. Jag känner tvärtom, detta året var himla bra men det går ju inte att nöja sig. Nu kör vi full fart in i 2018. Allt det bästa har inte hänt än.