Och hem kom vi. Det tog tid, barnen skötte sig väldigt bra och allt gick över förväntan. Först flyg till Frankfurt med Lufthansa i ett jätteplan i två våningar, tydligen en 747:a. Planet lyfte 23.50 från Bangkok och båda barnen sov innan vi lämnade landningsbanan, de sov sedan i 9 timmar och vaknade lagom till frukost. Då var det två timmar kvar och det var ju ingenting i sammanhanget.

I Frankfurt landade vi 06 och skulle vänta i fyra timmar. Vi hittade en luxury lounge bredvid ett lekrum, win win på det! (Bredvid gate A50 om ni är där och letar.) Älva var inte kry, prickig men utan feber och somnade i Mickes knä, jag och Aramis njöt av vilstolar och internet.

Efter en månad i Asien där gott bröd är svårt att hitta kom vi brödhimlen i Tyskland. Vi anlände samtidigt som brödet kom ur ugnen på morgonen så vi körde kaffe och bakverkbonanza som en andra frukost.  

Älva vaknade till och lekte av sig på lekplatsen och så var det dags att gå på det mindre planet till Stockholm.  

Alla fyra somnade omgående och när vi vaknade hade två timmar passerat och vi slog i marken på Arlanda vid lunchtid. Som vanligt numera blev det Door to Gate hem, lika smidigt som alltid och snart var vi hemma i sjöstaden. 

Älva kände knappt igen sig, Aramis studsade till sitt rum och vi slog på kaffebryggaren för Zoegas kaffe. För oj vad vi saknat gott kaffe. Annat som är skönt med att vara hemma är vatten ur kranen, sängplatser till alla, dusch med bra tryck och inga myror i vällingpaketet.  

Vår plan var att hålla barnen vakna till 19. Det gick inte utan Älva var medvetslös 17.30 och Aramis en timme senare. Tack och lov sov de 12 timmar var och vaknade i vanligt svensk tid. Jag hoppas det håller i sig och att vi nu är på banan igen vad gäller sömn. Resan är över för den här gången, vi har haft det alldeles fantastiskt och jag saknar redan rosa himmel, papayasallad och livet i sommarkläder. Jag kan stå ut med myror.