Egentligen avskyr jag ordet livpussel men det är exakt just där jag befinner mig nu. Jag har varit tillbaka på jobbet en vecka efter ett års föräldraledighet. Ordvalet är väl inte helt rätt då det just nu är mer ledighet att vara på jobbet än hemma med vild 1-åring. Iallafall vissa stunder.

Hur är den då, vardagen med två barn, jobb och annat? Jo ganska så stressig skulle jag säga. Det är lämning och hämtning på två ställen, jag vill inte att Älva går för långa dagar i början då hon är helt slut på eftermiddagarna. Vi investerade i Linas matkasse barnversionen för att göra livet lättare men jag vet inte. Är jag själv hemma med barnen och Älva är så trött att hon vill sova klockan 17 så är det svårt. Att ha henne, som väger 9 kg, gråtandes på höften samtidigt som jag ska rulla köttbullar, skära tomatsallad och koka fordonspasta i tomatsås - alltså nej. Då vill jag kasta matkassen och ta fram korv och snabbmakaroner eller pyttipanna som tar fem minuter att fixa. Men jag kanske kommer in i det, vi ger det en vecka till. Hade jag haft ett mindre krävande barn eller två större barn hade jag älskat matkassen. Det här med att man slipper småhandla och tänka ut middag varje dag är verkligen guld - så även om det kanske inte passar oss just nu kommer vi nog testa igen i framtiden.

Älva älskar förskolan, äter mer än personalen, sover bra men det är ändå en stor omställning för henne märker jag här hemma. Hon sover oroligt på natten, vill vara nära och är som sagt medvetslös framåt kvällen. Att hålla henne uppe till 19 är en kamp och oftast somnar hon med vällingflaskan i munnen 18.30. Tyvärr resulterat det i att vi går upp alldeles för tidigt.

Att vara tillbaka på jobbet är också en omställning såklart. Mycket har hänt på ett år men ändå inte. Jag har haft en känsla av att vara ny på jobbet ett par dagar men nu böjar jag nog komma in i rutinerna igen. Jag älskar att vara tidigt på jobbet, njuta av tystnaden, en kopp kaffe och gå igenom mailen - alldeles ensam.

Jag kommer inte jobba heltid detta år utan tar det lite lugnt i början och det känns verkligen som rätt val. Jag ska låta Älva vara hemma med mig en dag i veckan och då är också planen att hämta hem Aramis tidigare för att umgås bara vi tre.

Att få in allt annat som träning, träffa vänner, hinna med Aramis aktiviteter, föräldramöten, ta hand om sitt hem och dessutom blogga. Och resa. Ja, det tar nog ett tag innan de rutinerna satt sig. Men med små steg så.

På det hela taget är det skönt att vardagen är igång igen men det ska bli ännu skönare när rutiner satts sig mer både hos barn och vuxna och en slipper komma svettig och försenad till möten eller svettig och försenad till förskolan. Och jag tror att min nya grej kommer bli lunchträning. Det känns som det enda rimliga i detta pussel. Och att få in yoga någon gång i veckan det vore nog något för min stressad själ.