Den här helgen kan nog ta hem priset för årets lugnaste helg, jag har varit hemma och vilat min förkylning och knappt lämnat lägenheten. Men vi tar en titt.

När fredagen blev till kväll så tog jag bussen till Tegelbacken och Sheraton.

Det var dags för Travel blog event och temat var glamour. Därför tog jag på mig mina största örhängen med mest bling. Tyvärr kom jag lite sent och missade mingel men kvällen var härlig ändå. Vi fick lyssna på varför vi bör besöka Isreal, Murcia i Spanien, Belgien och Key West och dessutom bjöds det på god mat och urgoda pommes i strut direkt från Belgien. Till efterrätt var det key lime pie från Key West såklart och vi drack vin från Spanien och Israel.

Det var också bloggrelaterade föreläsningar om bilder och adlinks och ja en härlig kväll med likasinnade helt enkelt. När jag kom hem vid midnatt var helt slut och kände att min kropp inte var på topp.

På lördagen vaknade jag förkyld och trött. Aramis hade vi lånat ut till mormor och morfar över helgen och när Micke tog ut Älva på promenad passade jag på att äta pepparkakor, dricka te och drömma om Tel Aviv.

Till lunch lagade Micke en gudomlig pasta med pesto och mozzarella som jag dränkte i tryffelolja från Kroatien.

När Älva vaknade efter vilan tog jag ut henne i det iskalla vädret; fint men som sagt kallt.

Vi frös in på biblioteket. Jag tänkte att vi skulle förkovra oss i böcker men Älva tänkte mer att vi skulle öva oss i makramé.

När vi kom hem var det dags för glögg. Anna kom över för att testa årets Blossa, nämligen Kråkbär. Vi ger den tummen upp ven om just kråkbärssmaken inte är allt för stor. Det måste dessutom vara den snyggaste flaskan genom tiderna.

Sedan blev det kväll, Anna åkte hem, Älva somnade och jag och Micke åt fisksoppa och tittade på På Spåret. Resenörden i mig älskar verkligen det programmet och man lär sig ju så väldigt mycket!

Söndagen började som lördagen; förkylt. Vi var inne hela förmiddagen och fixade, tvättade och tog det väldigt lugnt. Jag läste en bok om Madrid och blev pepp för nästa helg.
 Sedan kom min mamma tillbaka med Aramis och ett lass ljuvliga lussekatter. Moster, kusin, kusinbarn kom förbi och helt plötsligt var lägenheten full av folk som mumsade lussekatter och drack kaffe.

Till middag åt vi sushi och så brände jag av ett online pass hos Sats. Älskar att de har så bra onlinepass när närmaste gym inte har passet man behöver träna. Idag blev det triggerpass med den hatkärleken jag känner för det. Det gör så ont och det gör så gott efteråt, foamroll är en gudagåva för en spänd kropp.

Och nu känner jag mig piggare, jag väntar med spänning in Midnattssol och har bunkrat upp med té och choklad. Imorgon väntar jobb och julbord med kollegor med stans finaste utsikt!

I en tid där instagram fylls med barn som bakar pepparkakor med tindrande ögon, där det snurras lussekatter av 1-åringar och 2-åringar bygger pepparkakshus är det så skönt att inte känna den hetsen. Jag gjorde allt det där när Aramis var liten och jag vet att det var allt annat än mysigt. 1-åringar bakar inte pepparkakor utan de klämmer lite på degen, slemmar ner och tröttnar, det blir deg överallt och kaoset är ett faktum. (Äter ens någon de där tjocka pepparkakorna?!) Lussekattsbak och barn går inte ihop då små barn knappt har tålamod för chokladbollar. Ja ni hör, jag är luttrad och med andra barnet känner jag minimalt med press över att få till den där julstämningen som bara finns i böcker. Istället äter vi köpta pepparkakor, dansar till Bolibompadraken och maxar vår kvalitetstid utan krav på mjöliga kinder. (Och grattis alla er som faktiskt lyckas baka med era barn - ni är värda en medalj!)