Det här med att resa med en bebis i Asien är lite speciellt. I Hong Kong var det knappt någon som brydde sig om det men i Vietnam var de som galna i Älva. Och jag minns att det var exakt likadant i Thailand när Aramis var liten.

Att resa med bebis i Thailand och Vietnam

Personalen på hotellen och restaurangerna sugs som en magnet mot henne och innan man vet ordet av befinner hon sig i köket eller någon helt annanstans. Självklart jätteskönt för oss då det inte fanns barnstolar, ingen behövde balansera bebis i knät och det fanns tid att njuta av maten. De busade med henne, sjöng sånger och ville gosa ganska så närgånget och Älva fann sig i det mesta.

Men så finns det en annan sida av detta mynt. För hur tacksam jag än är att jag fick äta mat utan stress så är det så att Älva är en liten bebis, hon är inte vaccinerad och hon har mjölkallergi. En gång kom hon från köket med en croissant i handen, en annan gång hade någon gett henne en klubba och när de  satte henne för att gosa med familjens skabbiga hund kändes det sådär. Men värst var ändå den gången en tant kom direkt ur köket för att gulla och Älva får chili i ögat. Hela hennes lilla ansikte blev knallrött, hon skrek, tårarna rann och jag blev rädd. Tur i oturen var vi väldigt nära vårt hotell. Först trodde jag hon blivit biten av något och tryckte i henne allergimedicin men när jag sedan förstod vad som hänt hoppade jag in med henne i duschen, stod länge med hennes ansikte under ljummet vatten och det gjorde susen. Hon var medtagen såklart men ögat slutade rinna och det flammiga och röda lade sig.

Så visst är det fint att få barnvakt, att alla älskar bebisar men man ska vara lite observant också, iallafall med riktigt små barn. Det är svårt för man vill inte såra någon genom att säga nej när de bär iväg och bara vill vara snälla men väl värt att tänka till på både en och två gånger. Att inte framstå som otacksam eller kontrollfreak men samtidigt tänka på barnets bästa.