För ett par dagar sen blev Älva 7 månader. Jag vet inte vad hon väger men gissar runt 8 kg och tror hon är ca 65 cm lång, kläder i storlek 68 är fortfarande lite långa.

Sömn: Hon avskyr verkligen att sova. Hon är ett extremt intensivt barn, eller vad BVC kallar överlevnadsbarn. Ammar mycket, sover lite, avskyr att vara fastspänd och vara still. Hon somnar för natten vid 20:00, ammar sedan 23, 01, 03 och 05 och vaknar för dagen mellan 06-07 (ibland ammas det varje timme...). Under natten sover hon ryckigt och man ska helst ha en hand på henne hela tiden. Dagtid sover hon någon timme vid 08.30 och sedan 30 minuters pass 3-4 gånger. Hon har en vakentid på cirka två timmar sen blir det gnälligt och då får jag söva henne med amning eller i bärsele. Hon somnar inte alls i framåtvänd resevagn, gissar att hon inte kan koppla av.

Mat: Hon ammar fortfarande mycket och älskar det. När vi kommer hem är planen att avsluta och jag bävar för det. Här i Vietnam äter hon congee till frukost (och ibland lunch) vilket är ris och vatten kokat till en slags soppa/gröt som bebisar här äter. Hon äter också banan, drakfrukt, melon och små bitar av vitt bröd samt grönsaks/frukt puréer från Ellas Kitchen som vi tog med. Innan läggning äter hon 120 ml ersättning men det gör varken till eller från för bättre sömn.

Motorik: Denna månad har det gått i rasande fart och hon kryper nu framåt och bakåt. Hon rullar från rygg till mage och sätter sig upp. Hon ställer sig upp mot det mesta och gillar att vara ute och gå med hjälp av oss. Hon kan hålla flaskan själv, sätta in nappen själv och pillar på allt som kommer i hennes väg. Tredje tanden är på väg upp i nederkäken och hon bits riktigt hårt.

Gillar: Att stå. Och när Aramis leker tittut. Att somna i bärsele. Små lappar. Banan. Pilla på lappar och trådar. Babblarna såklart. Och hurra hon tar napp mer och mer.

Älva; intensiv är bara förnamnet och det här med att barn nummer två oftast blir lugnare är en lögn. Hon har ett humör och en vilja som är gjord av stål och envis som en åsna. Hon kan lätt gallskrika i 30 minuter (tills hon nästan kräks och grannarna undrar vad vi gör) om jag går hemifrån och hon är på mammahumör. Hon är söt som socker, charmar alla och skrattar mycket men en helg på ett vilohem där barn är portförbjudna skulle vara välkommet. 7 månader utan sömn och amning varannan timme dygnet runt börjar sätta sina spår.

(Detta är mest anteckningar för eget bruk, förstår att det är galet trist att läsa om du inte har barn eller bebis hemma.)