Dagen innan julafton pratade Aramis kompis om att han skulle spela bingo. Vi hade inga planer på detta men efter Aramis tjat köpte vi hem två lotter och spelade. Eller Micke spelade, vi andra somnade. Det var sjukt mycket vinster och jag tänkte att något måste man väl ändå vinna, ni vet en Volvo eller nåt. Nu vann vi faktiskt med det var en ny lott och inte roligare än så. Och på den nya lotten vann vi noll. Aramis som tror att man vinner så fort man får en lott blev gruvligt besviken.

Jag har egentligen ingen tilltro till lotter men ändå när jag sitter där med en trisslott, bingolott eller vad det nu kan vara så kommer den där tanken; tänk om. Och så spinner jag iväg i tankarna vad jag skulle göra för de där miljonerna. Jag är ingen tävlingsmänniska men det finns ju alltid i bakhuvudet att någon kommer ju att vinna - varför inte jag?!

Tänk att spela lotto och få se hur den där storvinsten dyker upp framför dina ögon. Jag skulle köpa det där huset, boka drömresan till Maldiverna, säkra mina barns framtid, hjälpa de som behöver det och kanske starta eget och låta mina drömmar bli verklighet. Jag hoppas ju fortfarande på att hitta ett hus som ska passa oss både i storlek, läge och pris. Just nu verkar det vara en omöjlig uppgift. Micke har förlikat sig med tanken att lämna Stockholm medan jag hoppas på ett mirakel som gör att jag kan få en fin sekelskiftesvilla nära stan och utan bilköer fram och tillbaka till jobbet. Finns det ens?!

Och skulle den där drömvinsten hitta mig skulle jag genast göra slag i saken och köpa ett sommarhus i Grekland, gärna på Ikaria. Inreda i blått och vitt, ha utsikt över Medelhavet och citronträd, möta vår, sommar och höst på en terrass med grekisk sallad och frappe - att äga ett eget paradis som man kan återvända till när helst man vill. Ja som ni hör - nu spinner mina tankar iväg igen.