Det här med tänder. Jag har helt glömt av att bebisar får ont, blir som förbytta, gnäller, gråter och knappt sover när tänderna kommer. Jag minns inte alls att Aramis hade så här ont, en utav fördelarna med att ha många år mellan barnen - man glömmer och förskönar.

Älva har fått en tand där nere och jag tror den bredvid också är på gång. Man kan inte tro det när man tittar på denna bild men missnöjet är ett faktum. Inget är bra, det är gnälläge på, det ska bäras, vaggas  och jag ammar varje timme nätterna igenom. Jag är ett vrak med huvudvärk som drömmer om 8 timmars ostörd sömn.

Jag provar mig nu igenom allt för att lindra smärtan; napp och bitleksak i frysen, babydentsalva mot tandsprickning, flytande alvedon på tandköttet, fruktnät med frusen mango (bild) men det som fungerar allra bäst är alvedon vid sänggående - då får vi iallafall lite vila båda två.

Det är ju inte konstigt att det skriks med tanke på att tänder ska tränga genom tandköttet men jag är så klar med det här nu. Ge mig den glada bebisen tillbaka!