Jag gillar inte surfplattor. Såklart de fyller en funktion, kanske kan barn också lära sig grejer men jag gillar inte fenomenet - barnvakt och vi skulle aldrig klara oss utan surfplatta/telefon.

Aramis har två speldagar i veckan. Då får han spela ca 1 timme per gång. Ibland kan det bli extra spel om vi åker bil/tåg långt men thats it. Och anledningen till detta är inte att vi är hårda, taskiga eller orättvisa utan det är för att jag ser ett beroende som jag inte gillar. Ju mer han spelar desto mer frågar han efter det. Vissa veckor glömmer han sina speldagar och frågar inte efter paddan alls. Jag föredrar i 10 fall av 10 att han istället leker med lego, spelar "vanliga" spel med oss eller faktiskt har lite tråkigt och tänker ut andra saker att göra.

Just nu kör vi UNO turneringar på kvällarna och i somras var det Försvunna Diamanten som gällde. Jag har nu köpt Monopol Junior till honom som jag hoppas ska gå hem.

Min mardröm är att vi varje kväll skulle bli sittande vid varsin skärm som i filmen ovan. Nej, fram för kvalitetstid och faktiskt prata med varandra.

Sponsrad video