Pass. Jag har ingen dråplig passhistoria. Alls faktiskt. Jag har aldrig glömt mitt pass, jag har aldrig blivit nekad att komma in i något land och jag har aldrig rest med gammalt pass. Och faktiskt just idag har jag fixat pass till min 8 veckor gamla dotter. Det var något problematiskt att få henne på bild då hon inte riktigt kan hålla upp sitt lilla huvud själv så passbilden består av hennes huvud och mina händer. Vi hoppas den får godkänd och vi fick rådet att ta om denna bild inom ett år.

Men tillbaka till mitt pass då; det närmaste jag kommit ett passhistoria är väl när jag skulle flyga hem från Japan till Thailand. Ni vet thailändare älskar stämplar och när man förnyat sitt visum där varannan månad samlar man på sig sidor med stämplar. Jag flög med American Airlines (livsfarligt) och där ville man veta allt om mina stämplar, vad jag egentligen gjorde i Thailand, varför jag inte återvände till Sverige, min adress, min utbildning och ja jag kan säga att handsvetten flödade under denna utfrågning.

Och så tacksam jag är att ha pass just från Sverige. Jag har suttit på bussar mellan Thailand och Burma där personer gömt sig under säten och på toaletten på grund av fel pass. Viket är en hemsk upplevelse och när de dras ut av gränspolisen mådde nog hela bussen både fysiskt och psykiskt illa.

Ja lite tankar om pass. Och annars är mitt favorittränings pass cirkelträning. Jag passar ofta när det kommer till att rita och måla. Jag älskar att ha mycket stämplar i mitt pass. Den längsta passkön jag upplevt någonsin var i Rom. Och jag tycker och känner själv att jag passar väldigt bra i Asien.