Att växa ur ett museum
I måndags när förskolan var stängd passade vi på att besöka vårt närmaste museum; nämligen Spårvägsmuseet. Vi har hängt där då och då sedan Aramis var liten men nu var det ett bra tag sen. Jag har skrivit om detta museum både
här och
här förr - och hyllat stället. Det är väldigt prisvärt, lagom stort och perfekt för små barn. Men denna gång kände jag faktiskt att Aramis vuxit ur det. Samt att museet känns lite trött.
De står inför en flytt till Hjorthagen och jag gissar att det gör att man inte kostar på museet för vissa saker var sönder, inget nytt hade hänt det senaste året och är du över 5 år tror jag faktiskt inte behållningen är så stor om du inte snöat in på tåg och bussar.
De står inför en flytt till Hjorthagen och jag gissar att det gör att man inte kostar på museet för vissa saker var sönder, inget nytt hade hänt det senaste året och är du över 5 år tror jag faktiskt inte behållningen är så stor om du inte snöat in på tåg och bussar.
Det roligaste var helt klart att köra tvärbanan från Alvik till Sickla och köra förbi sitt eget hus. Mäktigt.
Och jo det har Brio tågbanor, ett minitåg som går genom lokalen, bussar du kan gå in i och stora ytor samt ett mindre café och alt är toppen för små barn med massor av spring i benen men vi är nog klara med detta museum - iallafall för det här barnet.