Målbild: Sommar och nyfödd bebis.

Igår var jag hos barnmorskan och allt såg så bra ut så förutom en släng av uttorkning så här ska pimplas vätska. Och ätas järn såklart. Man glömmer verkligen hur stor och otymplig man blir som gravid och när jag satt där i väntrummet och tittade på magar insåg jag att oj det är inte slut än. Bredvid mig satt en tjej som var i vecka 40 och om jag tycker jag har stor mage nu är det ju inget mot vad som komma skall...

Det här med att få barn i mitten av juli är ju inte optimalt (A är född 2a juli) och som någon (mindre smart) person sa till mig "hur dålig planering kan man ha". Ja det kan man undra. Men allt går inte att planera, speciellt inte i min ålder och jag är så tacksam att det blir en bebis överhuvudtaget. Fick jag välja fritt skulle jag bara ha barn födda i april så man slapp vara höggravid på sommaren, vara återställd och få bada sommaren lång, slippa overall till nyfödd och ja en massa andra fördelar.

Men allt kan man inte välja och julibarn är bra fina de med - tänk att alltid vara ledig på sin födelsedag med både mamma och pappa, kunna ha utomhuskalas (vare sig du fyller 5, 25 eller 50), ha precis halvvägs mellan jul och födelsedag, bara ha blöja första tiden i livet tillsammans med massor av frisk luft. Jag tror nog egentligen att alla tider på året har sina fördelar, själv är jag ju född i december som också räknas som dålig planering men inte en enda gång har jag känt att det var dåligt på något sätt (jo kanske när man suktade efter den där 18-års dagen då).

Någon mer som har sommarbarn?