Vi har ju bokat en resa till Bangkok; bara jag och Micke. Något längre än en weeekend men inte fullt en vecka. Vissa säger att vi är galna. Andra säger att hur kan man resa enda till Thailand och sen bara stanna så kort tid. Och vissa säger wow det låter underbart.

Hur tänker vi då? Jo lite så att Aramis har inte riktigt behållning av vad Bangkok erbjuder men det har vi. Vi vill inte lämna honom för länge men ändå känna att det är värt flygresan. (Dock så känner jag väl att flyga utan barn är ju en semester i sig; välja film, läsa böcker och sova.)

Vi ska göra allt icke barnvänligt som vi saknat från staden som varit vårt hem under så lång tid. Träffa vänner, hänga på takbarer, shoppa, bada i poolen, åka båt, äta massor av thaimat, bo i en executive svit, njuta av långfrukost varje dag, besöka tempel och ta igen allt det vi saknar med Asien på lite mer än 4 dagar. Och det bästa med att åka till ett ställe man bott på så pass länge är att det finns inga måsten man bör se - för det har vi redan gjort. Nu kan vi bara plocka russinen ur kakan.

Stundtals längtar jag tillbaka så mycket att jag nästan spricker samtidigt som jag vet att just nu är Stockholm mycket bättre för oss. Men om ungefär en månad är vi iallafall tillbaka för en stund.

Jag har nog aldrig sett fram emot en resa så här mycket och jag ska inte ens åka till ett nytt ställe - vilket jag alltid försöker göra.

Hur känner ni, prioriterar ni att uppleva nya platser eller åker ni till samma resmål gång på gång?