Det här med att det börjar närma sig vinter och bloggar fylls av skidresor, Alperna, snödjup och annat hos både Lisa, Ämma och Johanna kan jag verkligen inte relatera till. Och det är så befriande. Jag suckar ofta längtansfullt över andras resor runt om i världen men när det kommer till snö, kyla och skidor så tar det stopp.

Vi åkte ju tåg för en vecka sedan genom Alperna och det var ren magi, jag har aldrig sett ett vackrare landskap. Sommartid. Jag skulle gärna åka till Österrike i augusti, hoppa över kullarna a la Sound of Music, äta apfelstrudel och dricka källvatten men aldrig på vintern.

Jag är inte vinterperson vare sig det kommer till Åre, Alperna. Sälen eller Nordpolen. Jag åker alltid till varmare ställen om jag får välja och om det inte går att få till - som i Warszawa förra december, ser jag till att hoppa runt mellan inomhusaktiviteter, glögg, barer och taxi.

Känslan är befriande - att det faktiskt finns resor jag inte brinner för. Men om något PR-företag skulle ordna pressresa för att omvända mig tackar jag inte nej. Jag kanske älskar det?! Vad tror ni?