Jag får ofta frågan om eller när vi ska åka tillbaka till Thailand. Och svaret är väl att i nuläget vet vi inte. 
Att flytta tillbaka kommer det inte att bli tal om just nu men att åka tillbaka en vecka, en månad eller tre - jo det längtar vi efter. Thailand för oss är inte Phuket, Koh Samui och Koh Lanta utan Thailand för oss är Bangkok, Chiang Mai och Koh Samet. Och just nu är det kanske inte läge för ett besök. Undantagstillstånd gäller, militären har makten, utegångsförbud efter 22.00, varuhusen ligger öde, skytrain stationer stänger, det pratas om att nytt val inte kan bli aktuellt förrän om ett år - nej jag vill tillbaka till mitt Bangkok - inte till detta. 

Det är inte första gången detta händer i Thailand och säkerligen inte sista gången. Jag har varit med om oroligheter tidigare som 2009.  Landet är korrupt, folket tror att de fått bestämma fast vi nog alla vet att det är sanning med modifikation. Allt går att köpa/köpa sig ur för pengar. Taksin styr antagligen fortfarande landet på ett eller annat sätt och ja kanske är det ett uppvaknande för alla de miljoner turister som bara ser sol, Singha, land of smiles och billiga priser. Thailand är fantastiskt - det är jag den första att hålla med om efter tre år i landet, men man bör också känna till landets historia, hur samhället fungerar och att allt kanske inte är så härligt som det ser ut på ytan.

Så när vi återvänder får tiden utvisa, det beror på många saker som jobb, ledighet, förskola och vilket visum till Thailand vi väljer att resa på. Men tillbaka ska vi, hellre förr än senare. För jag saknar staden som känns som hemma, jag saknar dofterna, smakerna, vänligheten och känsla av storstad. Och jag saknar att leva ett liv som inte är så inrutat, där oväntade saker händer, där det aldrig blir vinter och där folk bjuder in mer än vänder ryggen.