Och så åkte vi mot Malaysia. Lite flygplatsfika med Thailands dyraste glass och så iväg till vår gate. Aramis skrek av glädje så fort han såg ett flygplan och det fanns ju en del att titta på, tror inte vi var populära mot slutet...

Där såg det ut såhär. Minst 40 sikher skulle med planet till Penang för att flytta heliga skrifter. Fördelen med att res amed barn är ju att man får gå ombord först och sen kom alla dessa män och kvinnor på. De bar de heliga skrifterna i väskor (det ni ser ligga i knät) i underbara färger på huvudet, gick på en låg rad och med mässande röster nynnade de en hymn. Proceduren att lägga de heliga skrifterna i babageutrymmet tog tid, inget fick ligga i närheten, de måste ligga på ett speciellt sorts tyg och det hela gjorde att vi blev 45 minuter sena. Just denna gång störde det mig dock inte då detta var helt fantastiskt att se.

När vi sedan landat på Penangs miniflygplats möttes planet av polis, säkerhetsstyrka, kameramän och journalister. Sikherna mässade genom hela flygplatsen och när de öppnade dörrarna till ankomsthallen möttes de av ett regn av rosa rosenblad och hurrarop, sen fick vi andra smyga ut i trängseln och leta efter taxi. Vi tog taxi till hotellet i Tanjung Bungah, resan tog ca 45 minuter och det vi hann se av ön imponerade. Väldigt grönt, mycket berg i mitten och fin fina hus. Stort plus till att alla som jobbar på Penangs flygplats - galet trevliga. Till skillnad mot Bangkok där de verkligen försöker bli av med turisterna.

Nu har vi precis ätit middag på hotellet och sövt Aramis (Malaysia ligger en timme före Thailand men vi ska försöka att hålla oss till thaitid när det gäller sovandet...) och snart ska även jag krypa ned i den fluffiga hotellsängen. Man blir trött av att resa.