det här med vab
Efter en kväll med mycket feberdrömmar, skrik och gråt bäddade jag ned mig själv och Aramis i vår säng vid 22 och då blev det något lugnare. Han var kokhet såklart men allt för att få lite vila. Sen sov han från och till fram till klockan 05:30 då han satte sig upp med ett bestämt nej och klättrade ur vår säng för att gå ut och leka med sitt parkeringshus - då låg temperaturen på 39,6. Han orkade vara vaken i två timmar och nu sover han åter igen i sin säng, idag håller jag tummarna att det vänder.
Förövrigt kan det inte finnas något som är mycket tristare än att vara hemma med sjukt barn. Du är frisk och vill göra saker - barnet inte så friskt, mest gnällig och vill vara på dig 100% av tiden. Man kan inte gå ut, man kan inte träffa andra barn/vuxna och dessutom går man varandra på nerverna och får ingenting gjort. Innan jag fick barn tyckte jag det var lyx att föräldrar kunde vabba - nu har jag en helt annan uppfattning.
Förövrigt kan det inte finnas något som är mycket tristare än att vara hemma med sjukt barn. Du är frisk och vill göra saker - barnet inte så friskt, mest gnällig och vill vara på dig 100% av tiden. Man kan inte gå ut, man kan inte träffa andra barn/vuxna och dessutom går man varandra på nerverna och får ingenting gjort. Innan jag fick barn tyckte jag det var lyx att föräldrar kunde vabba - nu har jag en helt annan uppfattning.