Jag ska med detta inlägg försöka sammanfatta Rayong och en del av Thailands östkust. Nu var inte vi i själva staden Rayong utan ett par mil därifrån där resorts ligger på rad längs med stranden. I närheten ligger Ban Phe där båtar tar dig över till den underbara ön Koh Samet, som har väldigt mycket finare stränder och mer mysfaktor än fastlandet men där priserna stigit lavinartat de senaste åren. I närheten av Rayong ligger också Mae Phim som tydligen är någon form av svensk koloni och svenskar köper hus som aldrig förr längs med östkusten. 

Vi bodde på Novotel och går man längs med stranden har varenda restaurang/bar en svensk flagga, oftast tillsammans med en finsk och en thailändsk fana. Jag är lite allergisk mot sådant. Jag vet att det är mycket svenskar i Thailand och jag förstår att svenska kolonier fyller en funktion (vore jag pensionär och flytt till Thailand stod på agendan skulle jag inte tveka en sekund) men just nu vill jag  inte ha en meny på svenska på en paradisstrand eller höra kyparen köra sina svenska fraser. Vi kom över en tidning för svenskar i Thailand på en restaurang och där kunde man läsa om Kent som lagar kalops i Pattaya och svenskar som öppnar smågodisaffär i Phuket. Det kliar över hela mig när jag hör det, jag kan inte hjälpa det. Det är jättebra för alla som inte kan leva utan sin kalops men meningen (för mig) är inte att flytta Sverige till Thailand utan mer att glömma, sakna och få längta efter saker man annars tar för givet. Jag vill hellre ha fler kaffestånd, matvagnar med grillad kyckling och granatäpplejuice än en affär med Ahlgrens bilar. Vad jag försöker säga med detta; vill du inte hänga med svenskar under din semester - välj inte östkusten kring Rayong. Men har du inget emot det så är stränderna mycket bättre nu än för några år sen, hotell slår upp portarna på löpande band och det är inte speciellt dyrt. Det finns inte mycket att göra efter klockan 22, det är avkoppling på hög nivå och tyvärr är väldigt många av de som driver barerna på stranden alkoholpåverkade innan de öppnat för kvällen.

På vårt hotell bodde många finska pensionärer, de var alla runt 75-80 år, var så kallade långliggare på hotellet och man riktigt såg hur deras kalla och frusna finländska själar tinade i solen när de åt frukost tillsammans (alltid samma platser), spelade kort på förmiddagen, vilade i solstolarna (alltid samma platser) och drack kaffe vid tretiden. Lite så känns Rayongkusten - du vet vad du får, det bjuds inte på några överraskningar men det kan vara väldigt skönt ibland det med.