Idag fick vagnen även agera rullator då det verkligen var isgata. Vi gick ändå en långpromenad i solen på nån timme och sedan mötte vi upp Helena och Agnes och hängde på Öppna Förskolan. Kvällen har jag spenderat på gymmet. Nu hoppas jag på att få sova i natt. Tydligen genomgår Aramis någon form av separationsfas enligt utvecklingsfasboken och är väldigt orolig för att vi ska försvinna ur hans liv. Detta resulterar i att han kryper kring våra ben, bara vill sova i vår säng, vill helst bli buren mest hela tiden, gråter krokodiltårar ett par gånger om dagen och fullkomligt hatar skötbordet... Alltid är det nåt. Innan jag fick barn visste jag inte ens att det fanns sådana här faser och nu förföljer de mig.
