somebodys crying
Såhär ledsen är jag just nu, foton tagna för 5 minuter i mitt Photo Booth. Jag har så ont i örat, nacken, käkbenet, bakom örat och halva huvudet :( Jag börjar ana att detta är ingen mesöroninflammation utan detta är den hemska bältrosen från 2005 som gör sig påmind. Då var jag till läkare 3-4 gånger innan någon hittade felet och jag går inte på det igen. Jag har bara varit här en vecka men just nu längtar jag bara till ett enda ställe och det är öronspecialisten vid Ringvägen.. Ge mig Citadon och Ery-Max.
Jag var in till ett nytt apotek idag och bad om the strongest painkiller som finns hon tittade på mitt öra och speciellt på min svullna kind och käke och sa: No normal infection, go doctor. Men jag vill inte... man har ju hört om rostiga knivar och ingen bedövning. Så nu har jag starka tabletter och ett superantibiotika. Om detta inte hjälper så får nog mitt öra amputeras bort. För att känns som någon har en tändare och kniv samtidigt i käken och hörselgången är för mycket för mig.
Och jag vill inte vara en mes som gnäller men när jag inte kan fokusera utan värktabletter då är det illa. Jag har en ganska hög smärttröskel men drabbas alltid av så konstiga sjukdomar. Ge mig förkylning, bruten arm eller nackspärr istället. Inte vener som pumpar blod åt fel håll, bältros och lungor som en 75 åring.
Och stackars Micke får stå ut med en person som kisar, gnäller, inte kan tugga och blir irriterad för allt. Jag vet att jag är vuxen men jag tar tillbaka det jag skrev i förra öroninlägget, jag gråter ändå. You would cry too if it happend to you! Ba ba ba ba bam!