det känns grått
Jag känner att den här bloggen går på sparlåga. Jag har ingenting att skriva. Från att ha levt världens mest händelserika liv sitter jag bara i Stockholm och är vanlig igen. Kan inte berätta om roliga saker som händer varje dag för det händer inget. Eller massor, men det känns bara grått.
Men igår såg jag en jättebra film, Into the Wild, rekommenderas. Men varning till alla er som tycker livet är grått för man får lust att bara åka bort, långt.
Annars är jag mest uppgiven över mitt yrkesval under de senaste 6 åren. Jag slits nu varje dag mellan att faktiskt försöka göra någon skillnad till att känna att det är så mycket som behövs göras i skolvärlden att jag orkar inte ens tänka på det. Det finns saker jag vill ändra på överallt; lektioner som är för långa, barn som är för små för att pressas, katedrar som både flyttas, gruppdynamik som ibland är viktigare än medeltiden, fritids som borde vara mer än barnpassning.. Jag blir matt bara av att tänka på det, inte konstigt att typ hälften av alla lärare inte orkar eller vill stanna till pensionen. Samtidigt som det någonstans finns något litet litet som pickar på och säger att man ska ju kämpa för varje unge och som säger att jag borde öppna egen skola med mina idéer. Och där ingen får säga "så har vi alltid gjort".
Men igår såg jag en jättebra film, Into the Wild, rekommenderas. Men varning till alla er som tycker livet är grått för man får lust att bara åka bort, långt.
Annars är jag mest uppgiven över mitt yrkesval under de senaste 6 åren. Jag slits nu varje dag mellan att faktiskt försöka göra någon skillnad till att känna att det är så mycket som behövs göras i skolvärlden att jag orkar inte ens tänka på det. Det finns saker jag vill ändra på överallt; lektioner som är för långa, barn som är för små för att pressas, katedrar som både flyttas, gruppdynamik som ibland är viktigare än medeltiden, fritids som borde vara mer än barnpassning.. Jag blir matt bara av att tänka på det, inte konstigt att typ hälften av alla lärare inte orkar eller vill stanna till pensionen. Samtidigt som det någonstans finns något litet litet som pickar på och säger att man ska ju kämpa för varje unge och som säger att jag borde öppna egen skola med mina idéer. Och där ingen får säga "så har vi alltid gjort".