några till dagar
Dagarana går sjukt snabbt. Här ska jag försöka visa lite vad jag gjort. Den dåliga uppdateringen beror på att min dator varit sjuk men nu är den tillbaka från Pantip Plaza, frisk och kry igen.I torsdags tog vi kanalbåten till en lokal klädmarknad för att få igång businessen. Det luktade inte supergott men det var snabbare än skytrain och billigt billigt. Och man får ju uppleva det riktiga Thailand som nån käck turist skulle sagt.
När vi var klara, efter 5 timmar på den största klädmarknad jag sett (8 våningar...) blev det häng i hotell poolen. Vi hann med att shoppa en hel del, sajten är ännu inte klar men ni kan fortfarande handla på gamla queenpeach.com :) Vid poolkanten läste jag klart Ladies av Mara Lees och är inte imponerad av slutet.
Torsdag kväll träffade vi Oliver i Singha Beer Park. Drack singha ur kanna och förfasades vilka överpriser de tar om man vill sitta i en modern och flashig miljö. I fredags flyttade vi hem till Olivers condo på Sukhumvit och lämnade hotellivet.
Lördagen skulle ägnas åt shopping men hittade inte det jag sökte så det blev bio och lång väntan på min dator. Bilden är tagen utanför Central World i lördags vid 18 tiden.
Hade man trist kunde man roa sig med att bli instängd i en plastboll och springa runt på vatten som ett marsvin i ett hjul.Detta med att få saker gjorda i tid i Thailand det kan man glömma. Det är bara svårt att inte hetsa upp sig. Jag lämnade in min dator i onsdags. I fredags eftermiddag skulle den vara klar. Jag gick dit vid 17 men då väntade de fortfarande på en reservdel men lovade att klockan 14 nästa dag kunde jag hämta den. Jag frågade om den verkligen skulle vara klar då, och JAAA absolut. Smart som jag är ringer jag innan jag går dit på lördagen, klockan är då 15 och jag får svaret att det kommer dröja ca 2 timmar till. Jag frågar om jag kan komma klockan 17 och hämta den för jag behöver den. Svaret är att självklart kommer den vara klar då. Klockan 19 beger jag mig dit igen och gissa vad, den är inte klar. Det står 7 personer i butiken men ingen jobbar. De stänger 20 och jag säger att jag åker till Sverige imorgon bitti så jag måste ha den innan de stänger. Han försöker säga att han kanske kan buda datorn till mitt hotell senare ikväll. I detta läge är det svårt att le och bara säga nej på ett fint sätt. Jag vill klubba ned honom men Micke försökte lugna mig. Det är svårt att komma från England där man måste bli arg varje dag, till ett land där man inte kan/ska bli arg alls. Iallafall sa jag genom sammanpressade tänder att jag kommer tillbaka 20 och då måste jag ha den. Då äntligen går en utav de som jobbar där och faktiskt jobbar lite med min dator. Äter middag på gatan utanför och återvänder klockan 20. 3 personer ser faktiskt lätt stressade ut och skruvar på min dator. 20:10 har alla andra butiker stängt och de som har affären mittemot hånar nu ägaren för att han jobbar långsamt. 20:30 får jag tillslut tillbaka datorn i fungerande skick. Skam den som ger sig.