pink clouds
Sista dagarna i Chaing Mai och de bara rusar förbi. Vill göra så mycket som jag inte tagit mig för under tiden jag varit här. Känns konstigt att åka härifrån men jag vet, av erfarenhet, att jag bara kommer komma ihåg det som var bra.
För på något sätt ser jag alltid tillbaka på allt med ett rosa skimmer.
Stockholm kommer jag ihåg som alltid sommar, shopping mest hela tiden, skratt med Anna, vin i Vita Bergsparken, båttur i solsken och solnedgång över Djurgården. Hamnskolan kommer jag ihåg som ett långt gapskratt, att det alltid var roligt att gå till det jobbet. Universitetet var massor av kompisar överallt, fika i timtal, kollektiv med bästa vännerna och stora fester. Manchester är för mig solsken, pool, ändlös shopping och klubbliv. Och Sala är middag med mamma och pappa,fika hos mormor, träffa gamla kompisar och vila upp sig. Antar att Chiang Mai kommer vara blå himmel, bad, billigt billigt, köra motorcykel, ta dagen som den kommer, rooftop bar och alltid klänning.
Tänk om jag skulle se tillbaka på allt med ett grått dis istället. Då skulle jag lika gärna kunna gå och dränka mig.
Då skulle Stockholm vara snömodd och tristess. Hamnskolan skulle bara vara iskalla utflykter och utvecklingssamtal. Universitetet skulle vara tentor, kall stad och inga pengar. Manchester blir då mest torka snor, regn i veckor och kolla på Disneyfilmer man sett 100 ggr innan. Och Sala det blir väl mest en död stad med hög uttråkningsfaktor som man försöker slå ihjäl med en bok. Det grå diset över Chiang Mai blir nog svett, ingen lokaltrafik, trist thaimat och personer som inte kan ett ord engelska.
Nej jag ska fortsätta se tillbaka på saker med rosa moln runt om. Och imorgon kväll åker jag till Bangkok. Det minns jag som amazing storstad, rolig shopping, folk överallt, skytrain, skyskrapor och massor med saker att göra. Och jag VET att jag kommer få rätt.
För på något sätt ser jag alltid tillbaka på allt med ett rosa skimmer.
Stockholm kommer jag ihåg som alltid sommar, shopping mest hela tiden, skratt med Anna, vin i Vita Bergsparken, båttur i solsken och solnedgång över Djurgården. Hamnskolan kommer jag ihåg som ett långt gapskratt, att det alltid var roligt att gå till det jobbet. Universitetet var massor av kompisar överallt, fika i timtal, kollektiv med bästa vännerna och stora fester. Manchester är för mig solsken, pool, ändlös shopping och klubbliv. Och Sala är middag med mamma och pappa,fika hos mormor, träffa gamla kompisar och vila upp sig. Antar att Chiang Mai kommer vara blå himmel, bad, billigt billigt, köra motorcykel, ta dagen som den kommer, rooftop bar och alltid klänning.
Tänk om jag skulle se tillbaka på allt med ett grått dis istället. Då skulle jag lika gärna kunna gå och dränka mig.
Då skulle Stockholm vara snömodd och tristess. Hamnskolan skulle bara vara iskalla utflykter och utvecklingssamtal. Universitetet skulle vara tentor, kall stad och inga pengar. Manchester blir då mest torka snor, regn i veckor och kolla på Disneyfilmer man sett 100 ggr innan. Och Sala det blir väl mest en död stad med hög uttråkningsfaktor som man försöker slå ihjäl med en bok. Det grå diset över Chiang Mai blir nog svett, ingen lokaltrafik, trist thaimat och personer som inte kan ett ord engelska.
Nej jag ska fortsätta se tillbaka på saker med rosa moln runt om. Och imorgon kväll åker jag till Bangkok. Det minns jag som amazing storstad, rolig shopping, folk överallt, skytrain, skyskrapor och massor med saker att göra. Och jag VET att jag kommer få rätt.